fordon från fordom

 Det har förvisso hänt en hel del sedan Anglian gjorde entré i mitt liv. Det har varit och är fortfarande ett problemfyllt förhållande oss emellan. Strul är väl en bra överskrift på allt detta som ännu inte har kommit riktigt i mål. En sak är dock helt klar: Jag har lärt mig en hel del. Jag har lärt mig väldigt mycket om en bilkonstruktion född på 1930-talet, jag har lärt mig att handla reservdelar från England och upplevt hur Brexit försvårat en hobbyrenoverares tillvaro. Jag har lärt mig en hel del om oseriösa billackerare. Jag har åter igen fått en påminnelse om att om man vill ha en fin veteran att förgylla tillvaron med är det enklare och billigare att köpa en som redan är renoverad. Jag har också lärt mig att en gammal bil kan leva sitt eget liv utan att förklaringar står att finna i vare sig handböcker eller annan motorexpertis. Mekaniska bromsar med stag och leder är en ny bekantskap, nu återstår att så småningom försöka justera in dessa. Dörrar och bagagelucka behöver lite min

 Ett exemplar av tidningen "Motor" damp ner i brevlådan här om dagen, eller kanske inte... Mannen som renoverat min Saab 92b hörde av sig eftersom han städat i gömmorna och hittat lite efterlämnade minnen av min bil och ville skicka det till mig. Nu blev det en komplikation eftersom kungliga trumpetverkets moderna efterföljare "postnord", de som målat bilarna blå och ihärdigt försöker avhända sig arbetet att dela ut post, vägde brevet och fann det väl tungt att frambära utifrån erlagt porto. Efter att jag erlagt det efterfrågade tillägget kom så brevet ändå fram till min postlåda. I brevet fanns den nämnda tidningen med en artikel om en av de allra första exemplaren av den svenska sensationen Saab 92. Det var den 28 juni1947 som tidningen redovisade sin första erfarenhet av mötet med Saaben som var nummer två i en förserie av bilar tillverkade för att testas inför den kommande serieproduktionen. Rubriken "Saab 92 vacker utanpå, full av nyheter inuti" talar

  Snart är sommaren slut och kan konstatera att det varit en fin sommar med värme och sol men också med nödvändiga avbrott med regn och rusk. Ja en rätt normal sommar helt enkelt. Tänker tillbaka när jag hittar en bild på mig och min första riktiga cykel. Det är sommaren 1959, en extremt varm och torr sommar kanske värre än sommaren 1955. Jag har påsjukan men det hindrar inte en kille som fått en ny cykel. Ja, inte helt ny, men ny för mig. Far har bytt bort Saaben mot en nästan ny PV544 och det är en getingsommar som sällan skådats. Jag minns bara detta i fragment men minnet har ju fyllts på av mina äldre familjemedlemmar. Bilden på morfar är tagen på 50-talet när han sitter med tidningen i kökssoffan men sommaren 59 var det så varmt att han vägrade att äta i köket där värmen förstärktes av vedspisen som all mat lagades på, därför åt han själv hela sommaren i "salen" som annars bara var öppen vid större högtider. Nu till detta med getingar. Gårdens dass fick denna sommar na

 Vi som föddes under 1950-talet präglades i rätt stor grad av en framtidsoptimism knuten till forskning och framsteg. Ja, forskning handlade definitivt om framsteg. Det fanns stora förhoppningar att man i en värld som nu var befriad från krig och umbäranden verkligen vågade hoppas på en bättre morgondag.  Visst fanns det hot som också tydligt färgade tidsandan. Där fanns fram för allt hotet om ett globalt kärnvapenkrig mellan dåtidens två stormakter, USA och Sovjetunionen. "Kalla kriget" blev ett begrepp i en tid av skör maktbalans mellan öst och väst. Världen var tydligt uppdelad men trots detta präglad av ständig utveckling, fram för allt i den västliga hemisfären, även om kapplöpningen mellan öst och väst inte bara handlade om upprustning, att Sovjet var först ut i rymden med både djur och människor var viktiga markeringar i en tävlan också om vilket samhällssystem som bäst tjänade mänsklighetens utveckling. Jag minns själv hur vi småpojkar hösten 1957 en mörk höstkväll på

Jaha... när gårdagen i verkstaden nådde sin kulmen var Anglian billig. Jag övervägde allvarligt att låta den gå vidare till någon annan trots att jag i dagsläget spenderat en mindre förmögenhet på lack (också en dyrbar och misslyckad historia) reservdelsbil, delar av alla de slag och min tid... Men efter en natts sömn delvis avbruten av funderingar kunde jag besinna mig och konstatera följande. 1.Den startar men stannar nästan medsamma. 2. Det är inte bränsletillförsel. 3. Det är förmodligen inte heller förgasaren 4. Oljefläcken på golvet som var "droppen" igår visade sig vara bränslepumpens infästning mot     blocket och var alltså en bagatell (puh). 5. Det kokar ihop till tändningen även om den skulle vara grovinställd.. Nåja, allt har sin historia. När jag tittade på den fördelare som satt på den renoverade originalmotorn var den märkligt nog av märket Bosch... Konstigt tyckte jag och demonterade den som fanns på donatorbilen. Vännen O renoverade och den montera

Prövningar av olika slag är nära förknippat med fordonshobbyn. Efter en lång tid av stiltje i garaget var det dags att försöka sig på nya friska tag. Året som gått har inneburit väldigt mycket tid i mina nya uppdrag i det kommunalpolitiska sammanhanget (och även där finns de ständiga prövningarna kan det tilläggas) det var ju inte riktigt planerat, men nu är det så och den som gett sig in i detta med förtroendeuppdrag får nog också finna sig i att också försöka göra sitt bästa. Hobbyn har dock blivit lidande, det är helt klart. Nu var det som sagt ändå dags att ta vara på några lediga dagar i helgen och då med siktet på att lösa problemet med fastsättning av generatorn. Den generator som satt på motorn var definitivt inte original utan en Bosch-generator som kanske suttit på en samtida tysk Ford? Fästena var justerade för denna lite större generator. På donatorbilen fanns nu en original Lucas-generator som vännen O testat och funnit vara i gott skick. Fästena erbjöd dock pr

Jag tillhör en av de närmare 47% som 1994 röstade nej till svenskt medlemskap i EU. Tanken på samarbete mellan länder för att bygga fred är rätt men tanken på en europeisk förbundsstat är inget som med självklarhet ger stöd åt fredstanken. Överstatliga regelverk och främmande förvaltningskultur bidrog nog ytterligare till mitt dåvarande ställningstagande. Nu är vi där och medlemskapet betyder både plus och minus. Nog har regelverksraseri och bitvis främmande förvaltningskultur betytt att farhågor besannats men många fördelar finns också i enkelhet för varor, tjänster och människor att röra sig inom EU. Det har varit bra för Sverige att det också funnits kritiska röster inom unionen, och en av de viktigaste har varit Storbritannien. Att de funnits med har varit en hindrande kraft för de som drivit på för en federativ utveckling, om britterna nu lämnar EU blir den rösten betydligt svagare i en union där samtidigt den politiska kraften rör sig från vänster till höger och från öppen