fordon från fordom

Nu är det tålamod och väntan som gäller. Ja, jag tänker garagetankar igen. De avbrutna bultarna i 92:ans motorblock är en verklig utmaning. Efter lån av riktiga verktyg för att ta ur trilskande och avbrutna bultar trodde nog jag att vi var nära en lösning av problemet. Jag hade ju nu under veckor behandlat dessa med krypolja men det visade sig att de satt som berg. Oljan jag använt är PK-olja en utmärkt produkt från  http://industrishopen3.webnode.se/produkter/sprayer/  efter tips från nätet testar jag också Omega 636 men kan väl tro att skillnaden inte är så stor mellan dessa produkter. Det var nära att ge upp och helt enkelt plocka ur motor och lämna in till någon motorfirma för att borra ur dessa bultar helt och hållet, men en av mina egenskaper är envishet. Dessvärre är väl envisheten inte alltid det samma som tålamod men nu skall jag försöka stålsätta mig och låta envisheten vinna över otåligheten. Det är ju trots allt långt till våren och drömmar om nya utflykter med den

Nu är vintern här och i garaget väntar fordonen på åtgärder av olika slag. Idag har jag ägnat mig åt att lägga på lite skyddande underredsmassa på v4:ans lagningar innan rosten får tag i plåten igen. Frågor dyker upp i huvudet när jag ligger och upptäcker brister som borde åtgärdas till den kommande våren. Egentligen handlar det om vilken nivå man vill ha på sina klenoder. Skall de vara rullande renoveringsobjekt? Skall man vidmakthålla en slags rimlig bruksnivå i stil med något man också gjorde när dessa fordon mer allmänt trafikerade våra vägar? Eller är det nyskick som gäller? När jag ramlade in i detta samlarmani så var nog ambitionen att ha ett rimligt bruksskick på det objekt man satsat på. Observera att jag då ännu tänkte i singularis, ett objekt. När jag så började upptäcka att "fyndskicket" på den först inköpta Saaben var allt annat är gott bruksskick förvandlades rätt snart det hela till en genomgripande renovering syftande till ett slutresultat mer i nyskick ä

Den nyanskaffade Saaben visade sig rätt snabbt behöva lite av översyn. Motorn lät oroväckande mycket och rosten hade satt tydliga spår inte minst i motorutrymmet. Efter en tid av övervägande beslutade jag att plocka ner den för att göra en rejäl renovering. Sagt och gjort, och efter någon tid stod där en renrakad kaross och väntade på en svets. Med lite tur fick jag kontakt med en svetskunnig gosse som tyckte det kunde vara en lagom utmaning att bekanta sig med en Saab. På lediga stunder skulle han nog kunna fixa de skador jag upptäckt, framförallt rost i golv och några dåliga lagningar i bakre stötdämparfästena. Så bilen lastades och lämnade gården. Den korta bekantskapen med den husarblå tände något inom mig, och på något sätt kom tanken på att komplettera bilinnehavet med något som gick att köra, åtminstone i avvaktan på att den blå tvåtaktaren skulle återvända. Som av en händelse föll ögonen en dag på en annons på Blocket. En Saab 96 från 1967, igen. Ja, nu var det en i färgen si