STRUL

 Det har förvisso hänt en hel del sedan Anglian gjorde entré i mitt liv. Det har varit och är fortfarande ett problemfyllt förhållande oss emellan. Strul är väl en bra överskrift på allt detta som ännu inte har kommit riktigt i mål.

En sak är dock helt klar: Jag har lärt mig en hel del. Jag har lärt mig väldigt mycket om en bilkonstruktion född på 1930-talet, jag har lärt mig att handla reservdelar från England och upplevt hur Brexit försvårat en hobbyrenoverares tillvaro. Jag har lärt mig en hel del om oseriösa billackerare. Jag har åter igen fått en påminnelse om att om man vill ha en fin veteran att förgylla tillvaron med är det enklare och billigare att köpa en som redan är renoverad. Jag har också lärt mig att en gammal bil kan leva sitt eget liv utan att förklaringar står att finna i vare sig handböcker eller annan motorexpertis.

Mekaniska bromsar med stag och leder är en ny bekantskap, nu återstår att så småningom försöka justera in dessa. Dörrar och bagagelucka behöver lite mindre justeringar men börjar nog arta sig. Körriktningsvisare är ett eget kapitel, nu fungerar de om än viss justering återstår för perfekt funktion. Ramar runt fönstren i gjuten bakelit, som skall föra tankarna till de mer exklusiva engelska vagnarnas vackra inramningar i ådrad valnöt, är en utmaning att montera utan att det knäpper till och man står där med en ram förvandlad till spruckna spillror utan värde. Innertaket som köptes färdigt från England och http://thepopshop.org.uk/  har naturligtvis bjudit på sina utmaningar, men det sitter där nu och det som återstår är två passbitar över mittstolpen som hustrun förfärdigat med den sömnadskonst jag icke besitter.

Dessa skall också monteras så att körriktningsvisarna skall kunna nås för service. Det återstår också att montera solskydden. Instrument och reglage sitter där de skall och verkar i nuläget fundera tillfredställande, reglaget för de vakumdrivna vindrutetorkarna är ett kapitel för sig men ser nu ut att kunna regler av och på.

Pergamoidtak... ja,

nu är det kanske mer någon typ av vinylduk. Med den kunskap jag har idag skulle jag nog ha köpt en ny sats från England men jag använde det som följde med bilen i tro att det var korrekt, tror det hade besparat mig en hel del problem inklusive sveda och värk i tummen efter att ha brottats med detta i ett par dagar.

Än värre har monteringen av alla rutor varit, med förenade krafter fickhustrun och jag i framrutan, bakrutan var enklast och nu återstår att få bakre sidorutor riktigt på plats.

De sitter där men i samband med montering av klädseln på B-stolpen skall de slutligen passas in med sin list. En trolig ny utmaning.

Elen har jag fått hjälp med och hjälp av kunniga vänner är ett måste när man pysslar med gamla fordon. Jag sänder en tacksamhetens tanke till de som ställt upp med både råd och dåd i detta projekt och stått ut med mina ständiga funderingar inte minst i det som återstår i att få den att gå bra också på tomgång. 

Nu är det snart invintring av alla mina fordon och förhoppningsvis blir det besiktning av Anglian nästa vår. En Saab skall få en ny motor, 92:an skall få lite saknade lister och förhoppningsvis en ny tempmätare. Ja, det finns pyssel i vinter. Förresten.. projekterar utbyggnad av garaget ....