fordon från fordom

 Efter vinterns uppehåll återvände snickarna och återuppbyggnaden inleddes. Det var inte helt lätt att bestämma hur inredningen skulle utformas. I ett gammalt hus finns ju givna förutsättningar. Dörrar, fönster och andra mått är givna. Tre boxar var ett krav som vi utgick från och därutöver ett utrymme stort nog för tex. ryktning och hovvård. Till sist trodde vi nog att vi hittat den optimala lösningen och inredningen byggdes upp. Dag efter dag fick vi följa hur det i det från början urblåsta skalet växte fram ett funktionellt stall. Färgsättningen bestämdes till grönt och grått med vitt tak. Anneli grundade allt och målade, och till sist var allt klart. Nja, inte riktigt, jag fick färdigställa uppe på skullen med att spika i golvet så att vi också kunde lägga upp hö. Det sista blev att dra in belysning både inne och ute. Först in i stallet blev Sokki som föreföll rätt nöjd med den nya boningen. Ja,  nu var stallet klart! Dags för garage och verkstad!

Funderingarna på en riktig verkstad med plats för mina fordon hade funnits ett tag och i takt med att fordonen blev fler mognade allt till beslut. Egentligen var väl det grundläggande beslutet att bli kvar i Jämtland och på Ede, det som betydde att avskedet till Uppsala blev definitivt och den kvarvarande lägenheten i Uppsala såldes. Tankarna gick ju lite fram och tillbaka. Skulle ladugården rivas och ge plats för något nytt? Skulle den renoveras till att bli garage och verkstad? När tankarna vänts och vridits dök en helt ny tanke upp. Det ganska nya stallet skulle ju ganska lätt kunna förvandlas till garage och verkstad och den gamla ladugården bli till ny bostad för hästarna. Det kändes också bra att kunna bevara ett av de ursprungliga husen och att det återfick något av det som var husets uppgift då det uppfördes, den att hysa gårdens djur. Sagt och gjort! Byggnadsfirman Lundström kontaktades och planer gjordes upp och inom kort fanns en expert på gamla timmerhus på plats. Med e

Det finns en psalm som jag verkligen har som favorit "Du gav mig o Herre, en teg av din jord" nr 596 i vår psalmbok. Den fortsätter: ".. som jag nu min egen får kalla" , så blev det då igen och på något sätt har vi fått skapa en ny tillvaro med en ny hembygd, ett nytt "hemma". Det såg inte mycket ut för världen vårt "nya" hus. Ganska nedgånget och med jättelika perspektivfönster som inte gjorde huset vackrare tog det emot oss hösten 2008 . Vi flyttade ut ur prästgårdens 320 m2 till de två rummen som här var beboeliga. Vi hade den turen att vi fick en fantastisk snickare till vår hjälp. En man som man kunde ställa klockan efter. Mest beundransvärd i sin yrkesskicklighet och i sin rent otroliga förmåga att planera, en logistikens mästare. Aldrig under hela projektet hände det att han fick avbryta för att han glömt något eller att han inte planerat sig samman med övriga hantverkare. Köket hade fått någon form av upprustning på 1980-talet. Nu var