fordon från fordom

Jag får avsluta serien om brev som berättar om tider som varit med ett brev som verkligen berör. Brevet är skrivet av min farmor Klara till hennes mor Maria Dahlberg. Klara har skickats till Altuna i Börje för att ta hand om sin sjuka mormor Johanna. Klara var född i maj 1905 och var den 6 mars 1923, då brevet skrivs, snart 18 år fyllda. Johanna var född 1852 och alltså i en ålder av 71 år. Bilden av Per och Johanna är troligen från 1920-talet och vi kan nog ana att Johanna inte är frisk, "kräftan" har henne i sitt grepp. Brevet inleds: " Kära Mamma ! Må så gott är min högsta önskan. Nu har mormor slutat sina dagar klockan halv 9 idag gick hon till den eviga vilan. Nu har jag vakat alla nätter jag har inalles varit uppe 14 dagar eller d.v.s. nätterna också"  Det är uppenbart att det varit två veckor som varit mer än ansträngande, hon skriver: " Men tänk vilka plågor ni är lycklig ni som inte har sett henne och hört hennes jämmerskri. I tisdags körde morfar

Farmors morfar Per Pettersson  hamnade i Uppland och i Tierp som jag tidigare berättat. Det verkar som han var både arbetsam och företagsam, efter att ha träffat den jämnåriga Johanna Ulrika Olsdotter från Nordanåker blev det giftermål 1878. Per Pettersson m. familj,  Altuna Familjen växte och det blev tre barn som nådde vuxen ålder Oskar, Maria och Axel det fjärde barnet Klara avled 18 år gammal 1904. (När Maria fick sitt första barn året efter, namngavs hon efter den döda systern Klara, den Klara som kom att bli min farmor). Per inledde en yrkesbana som bonde genom att arrendera Unungeberg som tillhörde Ullfors bruk, så småningom kunde han köpa gården Altuna i Börje socken. Det var en ganska rejäl karriär som han gjorde och så vitt jag vet helt och hållet genom sitt eget arbete. Att ta sig fram med två tomma händer till en rejäl gård på Uppsalaslätten måste man beundra.    Erik Zwedberg På sin ålder höst, hustrun Johanna avled 1924, kom han att framleva sina dagar hos dott

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma med fler brev ur gömmorna. Efter lite letande fann jag några ytterligare brev av äldre datum och med anknytning till torpet Stenhagen i Tierp. Per Pettersson Maria Dahlberg, min farmorsmor, var född Pettersson, en lite ologisk rest av namnskicket som kallas patronymikon. Hennes far var Per Pettersson som hade sitt efternamn efter sin far Pehr Bondesson, så egentligen var väl Persdotter det rätta flicknamnet, men det är en tid då efternamn och familjenamn skiftar till synes ganska fritt. Vi kanske blir upprörda över den frihet som den senaste namnlagen gett oss men inget är nytt under solen. Per Pettersson hade två systrar och tre bröder, av bröderna har jag brev till Per från Bonde Pettersson och från Erik som av någon anledning valt att ta namnet Zwedberg. Det äldsta brevet är från Bonde som skriver hem till sin mor Brita. Brevet är daterat 4 januari 1874. Bonde är alltså 31 år gammal och broder Per 22 år, och han berättar att han just

" Stenhagen på tisdagen 20/3 1945 " Så börjar ett brev jag fann i chiffonjén som en gång huserade i torpet där brevet skrevs. Bakgrunden är att min far växte upp med sin morfar och mormor i Tierp. Johan och Maria Dahlberg hade som nygifta tagit över det ganska magra torpet under Stora Kopparberg.  Uppenbarligen var Johan en väldigt duktig "torpare", det skrivs i minnesorden över honom hur han var den förste och siste som lyckades få detta ställe att blomstra namnet till trots. Han belönades efter sin verksamma tid också med medaljen "Pro Patria" i guld. Han lyckades bland annat köpa till egen mark på "Rogarna" vilket säkert hjälpte till. Arrendet för gården utgjordes av kolning. Och min far kunde berätta om detta som minnesvärda barndomsminnen. Maria och Johan fick fyra döttrar, den äldsta, Klara, gifte sig ganska ung med Emil Lindström från Ålfors och fick med honom en son, min far. Den lilla familjens lycka blev kortvarig, endast två å