Modernitet och framtidstro

 Vi som föddes under 1950-talet präglades i rätt stor grad av en framtidsoptimism knuten till forskning och framsteg. Ja, forskning handlade definitivt om framsteg. Det fanns stora förhoppningar att man i en värld som nu var befriad från krig och umbäranden verkligen vågade hoppas på en bättre morgondag. 

Visst fanns det hot som också tydligt färgade tidsandan. Där fanns fram för allt hotet om ett globalt kärnvapenkrig mellan dåtidens två stormakter, USA och Sovjetunionen. "Kalla kriget" blev ett begrepp i en tid av skör maktbalans mellan öst och väst. Världen var tydligt uppdelad men trots detta präglad av ständig utveckling, fram för allt i den västliga hemisfären, även om kapplöpningen mellan öst och väst inte bara handlade om upprustning, att Sovjet var först ut i rymden med både djur och människor var viktiga markeringar i en tävlan också om vilket samhällssystem som bäst tjänade mänsklighetens utveckling. Jag minns själv hur vi småpojkar hösten 1957 en mörk höstkväll på Swedenborgsgatan i Uppsala, och trots gatlyktornas störningar, blickade upp mot himlen för att se om vi kunde få en glimt av Sputnik 1 när den under några månader gjorde sina varv runt jorden. Jag minns att vi såg den... 

Ett annat hot i tiden var kommande överbefolkning. Kanske varje tid har sina "sanningssägare" som står upp som samvetets företrädare? Under min uppväxt fanns ingen Greta men absolut Georg Borgström. Troligen helt bortglömd idag men nog så uppmärksammad på sin tid. Borgström var botanikern som varnade för att jorden snart skulle gå under. Orsaken fanns i en kombination av en prognos på fortsatt accelererande befolkningsökning och begränsad tillgång på livsmedel. Borgström menade att för att undvika katastrofen måste det till drastiska åtgärder som inte kunde vänta. I det ingick bla. hård barnbegränsning, rättvis fördelning av jordens resurser helst ledda av en världsregering. Fördelning av resurser skulle ske genom priskontroll och ransonering och en effektiv matproduktion som växlade över från animal till vegetarisk produktion.

En viss igenkänning finns i argumentationen. Trots allt detta levde ändå framtidstron och tilliten till forskning och utveckling. Industrin utvecklades och sysselsatte allt fler. Rapporterna berättar om nyetableringar och utvidgningar.

Inte minst fanns en tro på nya energikällor och där är "atomkraften" no 1. Det fanns egentligen inga begränsningar i optimismen och parallellt med allt detta byggdes det svenska folkhemmet ut med nya reformer en efter en. Kärnkraften blev också så småningom en viktig del i energiförsörjningen och hindrade därmed ytterligare utbyggnad av våra sista älvar. Vad skall hindra dagens behov av energi från att lägga en ny död hand över våra rika naturvärden?

Någonstans efter vägen hände sedan något. Först och främst visade det sig att den materialistiska historiesynen mer eller mindre gick i graven tillsammans med den del av världen som byggt sin tillvaro på denna. Maktbalansen vacklade för en stund innan det vacuum som uppstått fylldes på nytt av ett nyuppståndet Ryssland och ett Kina med den märkliga anomalin där ett kommunistparti leder en ny supermakt som med kapitalismens alla verktyg knaprar åt sig allt mer av världsekonomin. Helt annorlunda men ändå som förut. Öst och väst och där emellan är vi? I spåren av allt detta kantrade också vårt gamla folkhem och i spåren av detta utbredde sig en ny vilsenhet.  Visst finns många av dagens problem med vidgade klyftor mellan rika och fattiga, mellan de med utbildning och de som är utan, mellan stad och land att finna i det som varit. Inte minst urbaniseringen är en faktor vars kraft att klyva ett land hela tiden har underskattats. Och jag tror jag skulle kunna ägna många ord till att beskriva de följder jag tror att detta har och har haft.

Det största problemet idag är nog ändå all hopplöshet som speglas i tron på en närmast ödesbestämd undergång. Här samlas också alla krafter som vill skapa nya auktoritära rörelser, alla de som vet bättre än alla andra och därför måste agera förbi och utanför våra demokratiska spelregler.

Det är nog här snarare än i nationalistiska högerrörelser vi kan se det verkliga hoten mot framtiden.

Nej, vi måste återerövra hopp och tro på framtiden, vi måste för att överleva hitta lite av den naiva tron på nya "uppfinningar" som faktiskt kan växa fram om vi får fortsätta att ha en fri och obunden forskning utan politiska pekpinnar.

Så kom jag osökt att tänka på en annan tråd bak i historien. Trofim Lysenko (som likt Borgström och även med nutida paralleller var agronom och biolog) drev tesen att man genom förvärvade kunskaper kunde föra dessa i arv till nya generationer. Alltså kunde man skapa en ny sorts människa. Detta förde till att man i Sovjet förbjöd genteknik. Samma teori tog över växtförädling och avel av husdjur. Alltså gick staten in och reglerade hur och efter vilka linjer forskning fick bedrivas. Alla vet att detta ledde till katastrofala följder för jordbruket och för människor. Lysenkos namn är därför idag liktydigt med pseudovetenskap.

När vi nu i dessa dagar hör hur energipolitiken vill "utveckla" vårt land med gigantiska mängder vindsnurror lika höga som om vi fördubblar tornen på Uppsala domkyrka och lite till blir jag betänkt. 

Jag tror att vi behöver ta ett steg tillbaka och besinna oss och inte låta paniken styra utan låta oss se att vi kan ha tilltro och hopp till ny teknik som kan ta oss vidare genom mänskligheten alla utmaningar.

.

.