Modernitet och framtidstro
Vi som föddes under 1950-talet präglades i rätt stor grad av en framtidsoptimism knuten till forskning och framsteg. Ja, forskning handlade definitivt om framsteg. Det fanns stora förhoppningar att man i en värld som nu var befriad från krig och umbäranden verkligen vågade hoppas på en bättre morgondag. Visst fanns det hot som också tydligt färgade tidsandan. Där fanns fram för allt hotet om ett globalt kärnvapenkrig mellan dåtidens två stormakter, USA och Sovjetunionen. "Kalla kriget" blev ett begrepp i en tid av skör maktbalans mellan öst och väst. Världen var tydligt uppdelad men trots detta präglad av ständig utveckling, fram för allt i den västliga hemisfären, även om kapplöpningen mellan öst och väst inte bara handlade om upprustning, att Sovjet var först ut i rymden med både djur och människor var viktiga markeringar i en tävlan också om vilket samhällssystem som bäst tjänade mänsklighetens utveckling. Jag minns själv hur vi småpojkar hösten 1957 en mörk höstkväll på