fordon från fordom

 Det har förvisso hänt en hel del sedan Anglian gjorde entré i mitt liv. Det har varit och är fortfarande ett problemfyllt förhållande oss emellan. Strul är väl en bra överskrift på allt detta som ännu inte har kommit riktigt i mål. En sak är dock helt klar: Jag har lärt mig en hel del. Jag har lärt mig väldigt mycket om en bilkonstruktion född på 1930-talet, jag har lärt mig att handla reservdelar från England och upplevt hur Brexit försvårat en hobbyrenoverares tillvaro. Jag har lärt mig en hel del om oseriösa billackerare. Jag har åter igen fått en påminnelse om att om man vill ha en fin veteran att förgylla tillvaron med är det enklare och billigare att köpa en som redan är renoverad. Jag har också lärt mig att en gammal bil kan leva sitt eget liv utan att förklaringar står att finna i vare sig handböcker eller annan motorexpertis. Mekaniska bromsar med stag och leder är en ny bekantskap, nu återstår att så småningom försöka justera in dessa. Dörrar och bagagelucka behöver lite min

 Ett exemplar av tidningen "Motor" damp ner i brevlådan här om dagen, eller kanske inte... Mannen som renoverat min Saab 92b hörde av sig eftersom han städat i gömmorna och hittat lite efterlämnade minnen av min bil och ville skicka det till mig. Nu blev det en komplikation eftersom kungliga trumpetverkets moderna efterföljare "postnord", de som målat bilarna blå och ihärdigt försöker avhända sig arbetet att dela ut post, vägde brevet och fann det väl tungt att frambära utifrån erlagt porto. Efter att jag erlagt det efterfrågade tillägget kom så brevet ändå fram till min postlåda. I brevet fanns den nämnda tidningen med en artikel om en av de allra första exemplaren av den svenska sensationen Saab 92. Det var den 28 juni1947 som tidningen redovisade sin första erfarenhet av mötet med Saaben som var nummer två i en förserie av bilar tillverkade för att testas inför den kommande serieproduktionen. Rubriken "Saab 92 vacker utanpå, full av nyheter inuti" talar