fordon från fordom

Jag har en särskild vurm för de enkla fordonen, de som försåg vanliga människor med möjligheten att ta sig ut i världen på egen hand. De fordon som också gjorde vanliga hantverkare och arbetare friare och rörligare. Motorcykeln givetvis, 98:an och rödmyran, men kanske främst bilen som rymde en hel familj på utflykt. I takt med arbetstids- och semesterreformer ökade också förutsättningarna och säkert också längtan efter en egen bil. Efter kriget fans många svårigheter i det egna bilprojektet. För det första var det knappast alla som hade råd och dessutom var tillgången på nya bilar ganska begränsad genom importrestriktioner och fortsatt drivmedelsransonering. Den första bilen för många blev en förkrigsbil från 1930-talet, kanske som för min far som ännu i början av 1950-talet rattade en Ford Eifel från 1938. En liten tysk Ford som senare avlöstes av modellen Taunus. Det är därför inte så konstigt att det också gick att sälja nya bilar som fortfarande var närmare 15-20 år gamla kons

Snart är det 50 år sedan, 1968. Jag var på väg mot femton och mopeden hägrade för en som är född sent på året. Varför jag minns detta år med osedvanlig skärpa tror jag hör samman med hur dramatiken runt om i världen också påverkade mig, kanske det handlade om att lämna barndomen för att ta ett steg in i vuxenvärlden? 1968 var verkligen på många sätt ett dramatiskt år. Det var studentrevolter också i Sverige, sjuttiotalets vänstervåg med alla sina bokstäver föddes i spåren av Vietnamkrig, medborgarrättsrörelser och kulturrevolutionen i Kina. För min egen del såg jag fram mot konfirmation och grundskolans sista sommarlov. Ecklesiastikdepartementet bytte namn i januari till Utbildningsdepartementet samtidigt som Ragnar Edenman avlöstes av Olof Palme som minister i departementet. Som en parantes måste jag berätta om min gamle skollärare, magister Carlsson, som uppenbarligen hade denne Edenman till en syndabock för den i hans mening helt förfelade grundskolereformen. Vi elever fick