fordon från fordom

Livet är ingen rät linje, ibland krokig, ibland blir det stickspår, ibland så får man backa och börja om. En sak är tämligen klar tycker jag: Det blir inte som man trodde det skulle bli. När jag passerat 25 och vi bildat familj var målet rätt tydligt att vi skulle bli bönder i utkanten av Uppsalaslätten. Vi hade möjligheten att ta över min mors föräldragård med allt vad det innebar. Som en förberedelse byggde vi vårt eget hus på gården och en vinterdag 1980 lades den första grundstenen och i januari 1981 anlände huset i olika block för montering. Det var ett "Eksjöhus" med plats för en växande familj. Björn hade fötts året innan. Det var en tid när nästan alla vänner och bekanta i samma ålder också köpte eller byggde egna hus. Räntebidrag och skatteavdrag tillsammans med en allt snabbare inflation utgjorde en grundförutsättning för denna våg av nybyggen. Vi hade snickare som gjorde mycket av jobbet men kalkylen krävde att vi också gjorde eget arbete. En som betydde mycke

I intresset av gamla fordon finns ett starkt inslag av nostalgi. Minnen av barndom, och fram för allt av barndomens goda minnen är säkert en del av mitt intresse och också varför det blev just Saab som är i fokus. Den första bilen jag färdades i lär ha varit en Ford Eifel av 1938 års modell, karosstypen var en sk. cabriocoach. Av denna bil har jag inga minnen, bara ett fotografi från Slöjdgatan i Uppsala. Någon gång i min allra tidigaste levnad byttes denna mot en betydligt nyare Saab 92, en sådan som alltid var grön och saknade yttre bagagelucka. Av denna bil minns jag en del. Jag har faktiskt ett tydligt och smärtsamt minne av just denna bil. En dag fick jag följa min far i bilen ner på stan. På den tiden bekymrade man sig inte mycket om barn i bilar. Senare minns jag bara att baksätet ansågs som säker plats för barnen, både när man var vaken och när man blev trött och kunde sova utsträckt i baksätet. Denna gång satt jag dock i framsätet när vi närmade oss hörnet av Skolgatan och Sys