fordon från fordom

Gamla Fågel blå i Uppsala invid det idag bevarade Celsiushuset Med åren blir tillägnade kunskaper också minnen av en tid som gått. Idag kom jag att tänka på kunskapen att köra bio. Visst finns det fortfarande biografer men mina kunskaper kommer från den tiden då det fortfarande var film som i ytterst konkret form visades från 35mm filmrullar som i noggrann ordning spolats upp för visning från rasslande projektorer. Detta var den tid då osynlig skiftning av maskiner var ett adelsmärke för en god maskinist.Ja, man var ju maskinist i dess verkliga mening på den tiden. Allt började för min del genom min far som var engagerad i sin hembygd och kom med den briljanta idén att den lokala Lionsklubben skulle gå in och rädda ortens biografen. Biograf "Röda kvarn" inrymdes i ett hus mitt i byn sedan det byggts någon gång på 1930-talet, tiden hade försett det med föga vackra grå eternitplattor men den vackra neonskylten gjorde byggnaden ändå till ett märkbart inslag i omgivningen. Ef

Min barndoms Almunge var en självstyrande landskommun med närmare 2000 innevånare, en av de drygt 800 kommuner som återstod efter den första kommunreformen 1952. Det finns få saker som så tydligt påminner mig om en annan tid än just det som handlar om hur det politiska livet då och nu. Det sista kommunalfullmäktige i Almunge kommun min far är tredje från vänster i översta raden Mitt i byn fanns Kommunalkontoret, det motsvaras av vad som idag kallas kommunhus. Med den förståelsen lockas vi lätt att föreställa oss en stor byggnad med en hel kader av olika tjänstemän, men så var det inte på den tiden, dessutom inrymde husets övervåning en lägenhet och distriktssköterskemottagning. I all huvudsak fanns som anställd personal med uppgift att utföra kommunens alla administrativa uppgifter, tre personer. Chefen för staben var titulerad "kommunalkamrer" han hade en sekreterare och så fanns också en tekniskt kunnig person benämnd "byggaren". I övrigt sköttes en mängd av

I intresset av gamla fordon finns ett starkt inslag av nostalgi. Minnen av barndom, och fram för allt av barndomens goda minnen är säkert en del av mitt intresse och också varför det blev just Saab som är i fokus. Den första bilen jag färdades i lär ha varit en Ford Eifel av 1938 års modell, karosstypen var en sk. cabriocoach. Av denna bil har jag inga minnen, bara ett fotografi från Slöjdgatan i Uppsala. Någon gång i min allra tidigaste levnad byttes denna mot en betydligt nyare Saab 92, en sådan som alltid var grön och saknade yttre bagagelucka. Av denna bil minns jag en del. Jag har faktiskt ett tydligt och smärtsamt minne av just denna bil. En dag fick jag följa min far i bilen ner på stan. På den tiden bekymrade man sig inte mycket om barn i bilar. Senare minns jag bara att baksätet ansågs som säker plats för barnen, både när man var vaken och när man blev trött och kunde sova utsträckt i baksätet. Denna gång satt jag dock i framsätet när vi närmade oss hörnet av Skolgatan och Sys