fordon från fordom

Ja så blev det söndag och "vintertid". Egentligen handlar det inte om vintertid utan det är ju faktiskt normaltid som infördes 1879 för att fram för allt möta kraven från den nya tidens utbyggda kommunikationer. Tågtrafikens behov av exakta tider blev ju ett stort problem när man på olika orter i landet hade olika tider och Sverige blev först i världen att lagstifta om "normaltid". Så tänk på det: Nu är tiden helt normal igen. Vi hoppas det blir så fortsättningsvis också. Tiden på året gör det nödvändigt att planera fordonens förvaring under den kalla och mer stillastående perioden. Nu är det klart att Anglian skall fara iväg för slipning och lackning. Det har varit en tid av funderingar där frågan om dess vidare öden har pendlat mellan att behålla och att sälja vidare till nu till sist pendeln stannat på att behålla och att iordningställa. Bilens enkla charm vann. Det som också avgjort är att jag nu fått tag i en donator av samma modell som förhoppningsvis ge

Potatislandet skulle plöjas innan tjälen gjorde det omöjligt. Teddy startades för att hämta plogen som förvaras i ladan och med stor koncentration backade jag in. Att jag tidigare i år bytt ljuddämpare på Teddy hade jag givetvis glömt med resultat att avgasröret böjdes och gick av då den nya dämparen skulle passera ladans port. Nu hängde det dock kar så att potatislandet blev plöjt men sedan blev det dags för reparation. Med god hjälp fick jag det gamla röret svetsat och det med en ny stos och nu är allt på plats bättre än tidigare. Vad gäller 92:an är toppen nu demonterad, fyra bultar följde efter viss tvekan med upp or sina gängor men lika många gick dessvärre av. Det var en ny erfarenhet att dessa bultar blivit nästan som fastskurna i sina gängor. Nu har dock ett ljus uppenbarat sig i tunneln och med god hjälp kanske vi kan se en lösning även på detta bekymmer. Cylinderloppen ser ju bra ut så om bara bultresterna kan lockas upp ur sina gängor kanske det blir en motor av de

Vi bestämde oss ganska raskt efter att vi förlorade vår älskade schäfer Elektra att skaffa en ny hund. Det var kanske inte självklart att det skulle bli samma ras igen men som om ett Guds finger fanns med i spelet blev det åter samma ras. Anledningen var att vi fick veta att samma uppfödare som till Elektra hade en kull helt nyfödda valpar. Det visade sig att av nio valpar fanns två tikvalpar kvar vilket lät perfekt. Sagt och gjort det blev en tur för att titta och kanske bestämma sig. Naturligtvis blev det att vi for hem efter att handpenning lagts och besked att få hämta vår nya familjemedlem i slutet av september när hon, Fanny, var åtta veckor. Som av en händelse passerade vi på färden Sandöbron samtidigt som kaffesuget gjorde sig påmint. Det klassiska fiket "Wästerlunds" bjöd på en härlig doft av 1950-tal och gott kaffe med tillbehör. När vi därefter gick till bilen såg jag genast något intressant tvärs över vägen. En skylt förkunnade: "Bilmuseum" omgiven a

Under tiden som stallbygget pågick började jag med att förvandla det som varit stall till mitt blivande pensionärsdagis. Visserligen hade jag kunnat meka en del under vintern genom att vara i sadelkammaren men det hade varit trångt och begränsat. Längtan efter något riktigt rymligt var stor. Så det var med både glädje och förväntan jag började med det forna stallets förvandling. Stallinredningen revs ut ganska enkelt. Väggarna var ju redan klädda och isolerade, en förutseende åtgärd som nu sparade både tid och pengar. Visserligen var beklädnaden inte den allra bästa för ett garage men det får duga. det som innebar arbete var att isolera och att sätta upp ett nytt tak. Efter ett visst funderande bestämde jag mig för vanlig träpanel, visst hade det kanske varit bättre med gipsskivor, men panelen var hanterlig när man skall göra allt själv utan någon hjälpande hand. Panelen kom på plats efter visst besvär, ett mindre parti av panelen visade sig ha felfräst spont. Att få ihop not och f