fordon från fordom

Jag har en särskild vurm för de enkla fordonen, de som försåg vanliga människor med möjligheten att ta sig ut i världen på egen hand. De fordon som också gjorde vanliga hantverkare och arbetare friare och rörligare. Motorcykeln givetvis, 98:an och rödmyran, men kanske främst bilen som rymde en hel familj på utflykt. I takt med arbetstids- och semesterreformer ökade också förutsättningarna och säkert också längtan efter en egen bil. Efter kriget fans många svårigheter i det egna bilprojektet. För det första var det knappast alla som hade råd och dessutom var tillgången på nya bilar ganska begränsad genom importrestriktioner och fortsatt drivmedelsransonering. Den första bilen för många blev en förkrigsbil från 1930-talet, kanske som för min far som ännu i början av 1950-talet rattade en Ford Eifel från 1938. En liten tysk Ford som senare avlöstes av modellen Taunus. Det är därför inte så konstigt att det också gick att sälja nya bilar som fortfarande var närmare 15-20 år gamla kons

Så var det dags att börja processen att få Anglian tillbaka in i bilregistret, en så kallad ursprungskontroll skall göras. Ett kvitto med chassinummer, gamla registreringshandlingar och särskild ansökan är vad som krävs och så 600 kronor också förstås. Det påpekas tydligt att prövningen påbörjas först när pengarna kommit in på Transportstyrelsens konto. Idag kom också ett paket från England med lite smått och gott. Det var vadd som så småningom skall vara under vinyltaket, en gummilist som skall hålla taket tätt och det mest imponerande: ett par nycklar som beställts efter numret på tändningslåset och som passade i alla bilens lås! Ja kanske det inte fanns så många kombinationer av lås men ändå. Annars fortsätter jobbet med Saab -63:an , den blå, för att få den körbar igen Som det är i denna hobby så upptäckter man saker när man börjar riva och jag fann ett par rostskador i golvet när jag höll på och de skall nog fixas till och golvet skall få lite skyddande färg också innan d

"När i North Shields i England man går iland som kan hända ibland i England, ja-ja, så ligger cigarrschappet Tiger Brand..." Så diktar Evert Taube en gång och ger oss en ögonblicksbild av ett England som för länge sedan är förbi. Förbi är väl egentligen också den engelska bilindustrin med alla dess olika märken. Vi minns Hillman, Humber, Morris, Austin, MG, Armstrong Siddeley, Wolseley, osv. mängden av märken känns oändlig och kan kanske också förklara en del av orsaken till att de inte längre finns. Annars sägs ju det att det tillverkas bilar som aldrig förr i England i dag men då är det japaner och tyskar som ligger bakom även om enstaka kända namn lever vidare. Ford Anglia är sedan länge en bortglömd engelsk skapelse, men den tillverkades faktiskt ända fram till 1967 med den då välkända sneda bakrutan (123E). Mitt projekt är en annan klassisk Anglia med många smeknamn, Ford Vinglia Svajmaster med hysteriska bromsar, 4 ståplatser, Korvstånd och två tum fyra. Enligt

För den med en smula bensin i blodet är det alltid kul att bläddra i gamla motortidningar. Tidningar som i gamla höstnummer påminner om en vinter i antågande. Hösten framstår som förberedelsetiden för den annalkande prövningen: VINTERN. Som fordonsentusiast är ju också vintern en prövning när alla fordon skall ställas undan i väntan på en ny säsong och planeringen för vinterns garagetid måste inledas. Hos mig är det för närvarande knappast någon brist på projekt. Det jag ändå saknar är en veteran för vinterbruk. Det eländiga saltet som man envisas att strö ut om vintern omöjliggör egentligen tanken på att bruka fordonen om vintern, men nog kunde man kanske hitta en Saab v4:a lämplig för uppgiften... Nåväl, bläddrar vidare i tidningarna och ser att Saab är bilen för vinterbruk för en elektriker i Jämtland. Vauxhall kanske också kan fungera  men en svensk kvalitetsprodukt med framhjulsdrift torde vara överlägsen i -30, särskilt med en tvåtaktsmotor som inte behöver veva runt en massa

Det har varit paus i bloggandet denna sommar, först och främst beroende på att tre sommarmånader innebar en återgång i mitt gamla arbete som kyrkoherde. Nu är hösten här och efter en långresa till sonen i Blekinge och till dotter i Norge med mellanlandningar hos bästa vännerna utanför Uppsala är jag hemma igen. Jag hoppas nu på lite kvalitetstid i garaget igen. Med hem från resan söderut kom en sportratt till en av saabarna, i mitt eget tycke ett hyfsat fynd i fint skick som kommer att pryda sin plats i tt 67:an så småningom. Sedan gjorde jag en avstickare till Dalarna och Säter för att få lite inspiration i arbetet med den gamla Anglian jag i ett ögonblick av bristande tankeskärpa köpte mig. Ibland är livet fullt av lustiga tillfälligheter. Jag köpte den bilen av en tidigare begravningsentrepenör som dessutom till stor del renoverats av personer i samma yrke. När jag knöt kontakten med Angliaägaren i Säter visade det sig att också han var i samma bransch. Det blev ett trevligt besök