fordon från fordom

Jag tillhör en av de närmare 47% som 1994 röstade nej till svenskt medlemskap i EU. Tanken på samarbete mellan länder för att bygga fred är rätt men tanken på en europeisk förbundsstat är inget som med självklarhet ger stöd åt fredstanken. Överstatliga regelverk och främmande förvaltningskultur bidrog nog ytterligare till mitt dåvarande ställningstagande. Nu är vi där och medlemskapet betyder både plus och minus. Nog har regelverksraseri och bitvis främmande förvaltningskultur betytt att farhågor besannats men många fördelar finns också i enkelhet för varor, tjänster och människor att röra sig inom EU. Det har varit bra för Sverige att det också funnits kritiska röster inom unionen, och en av de viktigaste har varit Storbritannien. Att de funnits med har varit en hindrande kraft för de som drivit på för en federativ utveckling, om britterna nu lämnar EU blir den rösten betydligt svagare i en union där samtidigt den politiska kraften rör sig från vänster till höger och från öppen

När förberedelserna är klara finns ju ingen anledning att skjuta upp det stora lyftet. Den 1172cc stora sidventilaren med 34 ystra hk väntade på bänken, nu i skinande grön färg. Jag vet inte riktigt hur färgen såg ut i original, nu är den i alla fall pentagrön och det ser rätt ok ut. Växellådan har kvar sin röda originalfärg. Det kräver en viss ansats att börja med att lyfta tillbaka motorn, den har inga givna fäste att lyfta i och i handboken hänvisas till lyftöglor att skruv i tändstiftshålen. Dessa tillbehör verkar inte finnas längre, det enda som bjuds är anpassade till Ford modell A vilka har en helt annan gänga. Med ett fäste i generatorfästet och en lyftstropp i bakkant inleddes dagens lyft. Ett lyftok är verkligen händigt när du kan balansera motorn och styra in den i motorutrymmet. Jag valde att lyfta hela drivpaketet med växellådan på plats och det gick trots att det är ganska trångt, inte minst mellan torpedväggen och motorn, ändå bra. Det gick rent av över förväntan

Det har varit begränsat med garagetid  på sistone. Uppdragen i kommunen tar tidvis de flesta av dygnets vakna timmar och dessutom är det den tiden då det är dags att invintra allt från trädgårdsmöbler till traktorer och bilar. Det har i alla fall blivit en stund då och då där fokus har varit på att förbereda montering av Anglians drivpaket. Det var en del stök och det gick åt en del kraft på att konstatera om kopplingen fungerar. Det är alltid lite knepigt att börja där någon annan slutat utan att kunna fråga föregångaren men den ser nu ut att fungera och ser dessutom ut att vara bytt. Motorn är ju proffsrenoverad sedan tidigare. Motor och växellåda står nu och väntar på lyftet. När jag började kika på motorkuddarna så kunde jag väl inte konstatera något uppenbart fel på dem men eftersom de närmar sig de sjuttio åren så beställde jag ny från England, denna gång från  https://www.smallfordspares.co.uk . Snabbt och rätt levererat som vanligt. I en viss bävan inför en stundande B

Även om det är någon månad kvar innan hösten och det fortfarande finns gott om göromål utomhus, så har jag smygstartat med lite garagetid. Det är ju ändå en lämplig syssla när regnet smattrar på taket  och tvingar mig inomhus. Anglian har ju stått där i sitt hörn hela sommaren utan att det hänt någonting när det gäller återuppbyggnaden. Bromsarna är ju fortfarande på agendan och nu har nya bromsband blivit nitade och det var klart att börja med att återmontera. Hela framvagnen har nu fått en total genomgång och mycket är nytt. Jag hade en fenomenal tur och fick tag i helt nya styrspindlar som betyder att det blir nya lager på nya fräscha axlar. Bromsdelarna försöker jag att så långt möjligt återanvända. Det blir en del riktningar och justeringar och uppnötta länkar måste fixas till. Det finns ju mycket nytt att köpa från England men inte alla slitna delar kan fås utbytta dessvärre. Bromstrummorna har jag lämnat till en kompis som skall slipa dem en smula. De var inte så illa åtgångn

Det har varit paus i bloggandet denna sommar, först och främst beroende på att tre sommarmånader innebar en återgång i mitt gamla arbete som kyrkoherde. Nu är hösten här och efter en långresa till sonen i Blekinge och till dotter i Norge med mellanlandningar hos bästa vännerna utanför Uppsala är jag hemma igen. Jag hoppas nu på lite kvalitetstid i garaget igen. Med hem från resan söderut kom en sportratt till en av saabarna, i mitt eget tycke ett hyfsat fynd i fint skick som kommer att pryda sin plats i tt 67:an så småningom. Sedan gjorde jag en avstickare till Dalarna och Säter för att få lite inspiration i arbetet med den gamla Anglian jag i ett ögonblick av bristande tankeskärpa köpte mig. Ibland är livet fullt av lustiga tillfälligheter. Jag köpte den bilen av en tidigare begravningsentrepenör som dessutom till stor del renoverats av personer i samma yrke. När jag knöt kontakten med Angliaägaren i Säter visade det sig att också han var i samma bransch. Det blev ett trevligt besök