fordon från fordom

När förberedelserna är klara finns ju ingen anledning att skjuta upp det stora lyftet. Den 1172cc stora sidventilaren med 34 ystra hk väntade på bänken, nu i skinande grön färg. Jag vet inte riktigt hur färgen såg ut i original, nu är den i alla fall pentagrön och det ser rätt ok ut. Växellådan har kvar sin röda originalfärg. Det kräver en viss ansats att börja med att lyfta tillbaka motorn, den har inga givna fäste att lyfta i och i handboken hänvisas till lyftöglor att skruv i tändstiftshålen. Dessa tillbehör verkar inte finnas längre, det enda som bjuds är anpassade till Ford modell A vilka har en helt annan gänga. Med ett fäste i generatorfästet och en lyftstropp i bakkant inleddes dagens lyft. Ett lyftok är verkligen händigt när du kan balansera motorn och styra in den i motorutrymmet. Jag valde att lyfta hela drivpaketet med växellådan på plats och det gick trots att det är ganska trångt, inte minst mellan torpedväggen och motorn, ändå bra. Det gick rent av över förväntan

Även om det är någon månad kvar innan hösten och det fortfarande finns gott om göromål utomhus, så har jag smygstartat med lite garagetid. Det är ju ändå en lämplig syssla när regnet smattrar på taket  och tvingar mig inomhus. Anglian har ju stått där i sitt hörn hela sommaren utan att det hänt någonting när det gäller återuppbyggnaden. Bromsarna är ju fortfarande på agendan och nu har nya bromsband blivit nitade och det var klart att börja med att återmontera. Hela framvagnen har nu fått en total genomgång och mycket är nytt. Jag hade en fenomenal tur och fick tag i helt nya styrspindlar som betyder att det blir nya lager på nya fräscha axlar. Bromsdelarna försöker jag att så långt möjligt återanvända. Det blir en del riktningar och justeringar och uppnötta länkar måste fixas till. Det finns ju mycket nytt att köpa från England men inte alla slitna delar kan fås utbytta dessvärre. Bromstrummorna har jag lämnat till en kompis som skall slipa dem en smula. De var inte så illa åtgångn

"När i North Shields i England man går iland som kan hända ibland i England, ja-ja, så ligger cigarrschappet Tiger Brand..." Så diktar Evert Taube en gång och ger oss en ögonblicksbild av ett England som för länge sedan är förbi. Förbi är väl egentligen också den engelska bilindustrin med alla dess olika märken. Vi minns Hillman, Humber, Morris, Austin, MG, Armstrong Siddeley, Wolseley, osv. mängden av märken känns oändlig och kan kanske också förklara en del av orsaken till att de inte längre finns. Annars sägs ju det att det tillverkas bilar som aldrig förr i England i dag men då är det japaner och tyskar som ligger bakom även om enstaka kända namn lever vidare. Ford Anglia är sedan länge en bortglömd engelsk skapelse, men den tillverkades faktiskt ända fram till 1967 med den då välkända sneda bakrutan (123E). Mitt projekt är en annan klassisk Anglia med många smeknamn, Ford Vinglia Svajmaster med hysteriska bromsar, 4 ståplatser, Korvstånd och två tum fyra. Enligt