fordon från fordom

 På en bänk i verkstaden står en röd motor och väntar. Den har väntat i åtta år tror jag. Den inköptes i Örnsköldsvik och jag hade tänkt att den skulle hamna i ett projekt som då var på gång. Dessvärre blev det inget av den tilltänkta karossen och tiden gick. Det har alltid funnits arbete i verkstaden ändå, inte minst Anglian har tagit mycket tid. I sommras dör så upp en annons om en blå tt av årsmodell 1965. Bilen såg riktigt bra ut och skulle ju kunna bli en bra kaross för den slumrande motorn.  Bilen gick bra när jag bytt tändstiften, och det blev en del utflykter under sommar och höst. Allt funkade så när som på kopplingen som sjöng på sista versen, men den skulle ju ändå bytas i och med motorbytet. Sanningen att säga gick motorn väldigt tyst och mjukt och ett tag blev jag nästan sugen på att ha den kvar i bilen, men naturligtvis lockade också en uppgradering i motorstyrka. Enligt uppgift när jag köpte motorn skall den vara god för upp mot 70hk mot originalets 40hk. När så säsongen

Efter en tid av spänd väntan är 92:ans motorblock hemma igen. Jag kan konstatera att gossarna på Fors industrier kan sina saker, och åter igen kan jag likaså konstatera att vänner som delar intresset och dessutom kan mycket mer än en själv, är något att uppskatta. Ja, egentligen helt nödvändigt för att kunna hålla på och att inte tappa modet när det blir problem. Nu kan väl problem också ses som en grundläggande del av fordonshobbyn och en utmaning som håller det hela vid liv. Men att bryta av fyra av åtta topplocksbultar var en pärs som förorsakade en hel del oro och sömnlöshet. Men nu är de avbrutna, närmast skurna, bultarna borta och gängorna rensade för att kunna ge plats åt nya bultar. Idag har jag demonterat vattenrören och "sotningsluckorna" och placerat hela blocket i ett bad bestående av citronsyra. I stort sett hela förpackningen på 1,2 kg citronsyra gick åt, men det finns ju mer på ÖB. Nu skall allt få verka över natten och imorgon blir det avsköljning och inf

Till sist får jag se mig besegrad av de trilskande resterna av topplockets bultar. Efter veckor av behandling med värme och olika typer av krypolja blev det tid för mer radikala åtgärder. Det finns en viss tröskel innan man tar nästa steg i en demontering som man inser är oåterkallelig. Har jag plockat sönder motorn ytterligare innebär det nya prövningar inte minst när allt så småningom skall återmonteras. Men nu vidtog först förberedelser som att demontera motorhuven vilket är nödvändigt för att kunna komma åt på ett bättre sätt. All plocka huven av en 92:a är betydligt mer avancerat än på den sentida 96:an som kan lyftas med ett enkelt handgrepp och utan ytterligare handräckning. Här måste ett av gångjärnen skruvas loss (två bultar) och sedan kan huven lirkas loss och med en blank och oskadd huv är det nödvändigt med ytterligare händer för att huven också fortsatt skall vara blank och oskadd. Hustrun bistod i detta moment. Saabs tidiga motorkonstruktion är delad i en underdel m