Varken småbil eller folkbil: SAAB 92
Det är så slående hur alla skriverier sedan det stått klart att Saab skall börja med sin biltillverkning uttrycker allt i positiva ordalag, superlativerna avlöser varandra i olika reportage. Det är ju svårt för oss att idag förstå hur denna bil kunde väcka sådana känslor. Jag som inbiten älskare av Saab och inte minst denna bilmodell kan kanske förstå en del, men var den så fantastisk?
Ja, det var en stor händelse att ett nytt bilmärke uppstod. Volvo hade visserligen presenterat sin Pv 444 redan under de senare krigsåren och de första vagnarna levererades också 1947, men Volva hade tillverkat bilar i många år nu. Saab var flygplanstillverkaren som ställde om till fredsproduktion med en bil utöver det vanliga. Man är noga att påpeka att detta är ingen småbil, detta är inte heller en kopia av en DKW, det är en helt unik konstruktion med rötterna i flygplanstillverkningen. Formad i profil som en flygplansvinge med en helt slät undersida har den ett enastående lågt luftmotstånd. Framhjulsdrift och tvåtaktsmotor är något som tillsammans med den goda väghållningen gör bilen perfekt för svenska förhållanden. Att den har ett bagageutrymme men ingen baklucka är petitesser i sammanhanget. Det är sant att den inte har sin like bland andra bilar och det är sant att den är vägduglig och slitstark. Saab92 kommer att tillverkas i 20 128 exemplar under åren 1950-1956, Volvo Pv 444 kom att bli flerfaldigt fler för Saaben blev ingen dussinbil även om den såldes ganska bra i Sverige, den blev en bil för en särskilt krets av kunder som lockades av de annorlunda lösningarna som flygteknikerna i Trollhättan kunde åstadkomma. Egentligen var det på det vist, trots ökad export, under hela Saabsexistens.
Till sist kan jag sakna det som finns mellan raderna i alla tester och reportage om de tidiga Saabarna, det som berättar om framtidstro och optimism, om viljan att göra bilar och bilismen till en del av alla människors möjlighet till frihet och upptäckarglädje.
Kommentarer
Skicka en kommentar