fordon från fordom

Karl Lindström Jag var på World Radio Ragunda,  http://www.worldradioragunda.com/ , för några dagar sedan uppenbarligen kvalificerad att delta i programmet "Gubbröra". Vi pratade släktforskning och jultraditioner. När det gäller släktforskning så har jag av och till roat mig med att leta lite i anorna. Det finns också äldre släktingar som har bidragit till att skingra dimmorna i de tidigare generationerna. Mest är där torpare och bönder, den enda mer bemärkta personen jag stött på var på min mormors sida där en Samuel Danielsson från Årby i Lagga gjorde en insats som riksdagsman för bondeståndet under det turbulenta 1750-talet. Resultatet av hans insats har dokumenterats i "Uppträdet i bondeståndet" 1755. Allt resulterade i att han dömdes till 12 dagars fängelse på vatten och bröd och förbjöds att därefter vistas på orter där riksdag hölls. Annars finns som i alla släkter de som valde att utvandra. Den som jag vetat om är min farfars bror som under sin levnad

Nu är det tålamod och väntan som gäller. Ja, jag tänker garagetankar igen. De avbrutna bultarna i 92:ans motorblock är en verklig utmaning. Efter lån av riktiga verktyg för att ta ur trilskande och avbrutna bultar trodde nog jag att vi var nära en lösning av problemet. Jag hade ju nu under veckor behandlat dessa med krypolja men det visade sig att de satt som berg. Oljan jag använt är PK-olja en utmärkt produkt från  http://industrishopen3.webnode.se/produkter/sprayer/  efter tips från nätet testar jag också Omega 636 men kan väl tro att skillnaden inte är så stor mellan dessa produkter. Det var nära att ge upp och helt enkelt plocka ur motor och lämna in till någon motorfirma för att borra ur dessa bultar helt och hållet, men en av mina egenskaper är envishet. Dessvärre är väl envisheten inte alltid det samma som tålamod men nu skall jag försöka stålsätta mig och låta envisheten vinna över otåligheten. Det är ju trots allt långt till våren och drömmar om nya utflykter med den

Nu är vintern här och i garaget väntar fordonen på åtgärder av olika slag. Idag har jag ägnat mig åt att lägga på lite skyddande underredsmassa på v4:ans lagningar innan rosten får tag i plåten igen. Frågor dyker upp i huvudet när jag ligger och upptäcker brister som borde åtgärdas till den kommande våren. Egentligen handlar det om vilken nivå man vill ha på sina klenoder. Skall de vara rullande renoveringsobjekt? Skall man vidmakthålla en slags rimlig bruksnivå i stil med något man också gjorde när dessa fordon mer allmänt trafikerade våra vägar? Eller är det nyskick som gäller? När jag ramlade in i detta samlarmani så var nog ambitionen att ha ett rimligt bruksskick på det objekt man satsat på. Observera att jag då ännu tänkte i singularis, ett objekt. När jag så började upptäcka att "fyndskicket" på den först inköpta Saaben var allt annat är gott bruksskick förvandlades rätt snart det hela till en genomgripande renovering syftande till ett slutresultat mer i nyskick ä

Potatislandet skulle plöjas innan tjälen gjorde det omöjligt. Teddy startades för att hämta plogen som förvaras i ladan och med stor koncentration backade jag in. Att jag tidigare i år bytt ljuddämpare på Teddy hade jag givetvis glömt med resultat att avgasröret böjdes och gick av då den nya dämparen skulle passera ladans port. Nu hängde det dock kar så att potatislandet blev plöjt men sedan blev det dags för reparation. Med god hjälp fick jag det gamla röret svetsat och det med en ny stos och nu är allt på plats bättre än tidigare. Vad gäller 92:an är toppen nu demonterad, fyra bultar följde efter viss tvekan med upp or sina gängor men lika många gick dessvärre av. Det var en ny erfarenhet att dessa bultar blivit nästan som fastskurna i sina gängor. Nu har dock ett ljus uppenbarat sig i tunneln och med god hjälp kanske vi kan se en lösning även på detta bekymmer. Cylinderloppen ser ju bra ut så om bara bultresterna kan lockas upp ur sina gängor kanske det blir en motor av de

Jag får avsluta serien om brev som berättar om tider som varit med ett brev som verkligen berör. Brevet är skrivet av min farmor Klara till hennes mor Maria Dahlberg. Klara har skickats till Altuna i Börje för att ta hand om sin sjuka mormor Johanna. Klara var född i maj 1905 och var den 6 mars 1923, då brevet skrivs, snart 18 år fyllda. Johanna var född 1852 och alltså i en ålder av 71 år. Bilden av Per och Johanna är troligen från 1920-talet och vi kan nog ana att Johanna inte är frisk, "kräftan" har henne i sitt grepp. Brevet inleds: " Kära Mamma ! Må så gott är min högsta önskan. Nu har mormor slutat sina dagar klockan halv 9 idag gick hon till den eviga vilan. Nu har jag vakat alla nätter jag har inalles varit uppe 14 dagar eller d.v.s. nätterna också"  Det är uppenbart att det varit två veckor som varit mer än ansträngande, hon skriver: " Men tänk vilka plågor ni är lycklig ni som inte har sett henne och hört hennes jämmerskri. I tisdags körde morfar

Farmors morfar Per Pettersson  hamnade i Uppland och i Tierp som jag tidigare berättat. Det verkar som han var både arbetsam och företagsam, efter att ha träffat den jämnåriga Johanna Ulrika Olsdotter från Nordanåker blev det giftermål 1878. Per Pettersson m. familj,  Altuna Familjen växte och det blev tre barn som nådde vuxen ålder Oskar, Maria och Axel det fjärde barnet Klara avled 18 år gammal 1904. (När Maria fick sitt första barn året efter, namngavs hon efter den döda systern Klara, den Klara som kom att bli min farmor). Per inledde en yrkesbana som bonde genom att arrendera Unungeberg som tillhörde Ullfors bruk, så småningom kunde han köpa gården Altuna i Börje socken. Det var en ganska rejäl karriär som han gjorde och så vitt jag vet helt och hållet genom sitt eget arbete. Att ta sig fram med två tomma händer till en rejäl gård på Uppsalaslätten måste man beundra.    Erik Zwedberg På sin ålder höst, hustrun Johanna avled 1924, kom han att framleva sina dagar hos dott

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma med fler brev ur gömmorna. Efter lite letande fann jag några ytterligare brev av äldre datum och med anknytning till torpet Stenhagen i Tierp. Per Pettersson Maria Dahlberg, min farmorsmor, var född Pettersson, en lite ologisk rest av namnskicket som kallas patronymikon. Hennes far var Per Pettersson som hade sitt efternamn efter sin far Pehr Bondesson, så egentligen var väl Persdotter det rätta flicknamnet, men det är en tid då efternamn och familjenamn skiftar till synes ganska fritt. Vi kanske blir upprörda över den frihet som den senaste namnlagen gett oss men inget är nytt under solen. Per Pettersson hade två systrar och tre bröder, av bröderna har jag brev till Per från Bonde Pettersson och från Erik som av någon anledning valt att ta namnet Zwedberg. Det äldsta brevet är från Bonde som skriver hem till sin mor Brita. Brevet är daterat 4 januari 1874. Bonde är alltså 31 år gammal och broder Per 22 år, och han berättar att han just