Brev som berättar

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma med fler brev ur gömmorna. Efter lite letande fann jag några ytterligare brev av äldre datum och med anknytning till torpet Stenhagen i Tierp.

Per Pettersson

Maria Dahlberg, min farmorsmor, var född Pettersson, en lite ologisk rest av namnskicket som kallas patronymikon. Hennes far var Per Pettersson som hade sitt efternamn efter sin far Pehr Bondesson, så egentligen var väl Persdotter det rätta flicknamnet, men det är en tid då efternamn och familjenamn skiftar till synes ganska fritt.
Vi kanske blir upprörda över den frihet som den senaste namnlagen gett oss men inget är nytt under solen. Per Pettersson hade två systrar och tre bröder, av bröderna har jag brev till Per från Bonde Pettersson och från Erik som av någon anledning valt att ta namnet Zwedberg. Det äldsta brevet är från Bonde som skriver hem till sin mor Brita. Brevet är daterat 4 januari 1874. Bonde är alltså 31 år gammal och broder Per 22 år, och han berättar att han just fått ett brev från brodern som han antar "redan rest sin färde" vidare skriver han: "Bed honom i nästa skrivelse, att han frampå våren underrättar om sin vistelseort och arbetsförtjenst"

Pers konfirmationsbibel

Bonde sökte värvning vid Svea Livgarde som 15-åring. Per gav sig också iväg för att finna sin utkomst, vad som berättats för mig kom han så småningom till Tierpstrakten och till det stora projektet med att gräva ut sjön Tämmnaren i avsikt att skapa mer odlingsbar mark. Modern Brita Persdotter är på sitt 57:e år när detta brev skrivs och det skymtar fram att hon är klen och vi vet att hon dör i augusti strax innan sin 57:e födelsedag.
Han skriver om sin mors omsorger: "Jag minnes Edra bemödanden, att bringa mig till sedlighet, och Edra lärdomar än. Jag minnes äfven att jag ofta visat mig en olydig son men jag wet äfven att Edra lärdomar icke alltid fallit på torra klippan; ty hvad rätt och sanning är, har, utan afseende på personer, varit och blifver min lefnadsregel..".
För mig som teolog är det intressant att läsa brevets avslutande del som handlar om Gud och om tron. En del av brevet är dessvärre skadat och sammanhanget är inte glasklart men kanske finns det någon outtalad konflikt eller kanske sorg i att han inte besökt sitt föräldrahem tillräckligt ofta den senaste tiden. Han skriver efter en inledande mening som inte finns kvar:"  ...se mig som en förevigt förlorad son, ty jag tror lika säkert på Gud, som Ni;" men de attributer, som den orthodoxa kyrkan till..? den Kristna religionen den förkastar jag. Farväl min Moder för Ni lefva, så låt höra af Er.   Bonde."

Nästa brev från Bonde skriver han till sin bror Per : "Som jag ser, har du åter knallat i väg till Upland - Nåja, lika godt hvar man är, blott förtjensten är någorlunda" Detta bekräftar på något vis Pers förehavanden uppe i Tierpstrakten.
Vad sysslar då Bonde med? Är han kvar vid Svea Livgarde? Han berättar: " Ännu är jag qvar på fängelset, men är ganska villrådig huru jag skall handla; det kan nog hända att jag söker mig in vid poliskorpsen" Alltså verkar det som han jobbar som fångvaktare men är lite tveksam att fortsätta. Att gå från en tjänst som lägre befäl inom krigsmakten till polisen var nog en ganska vanlig företeelse, jag hittar fler exempel på detta i släkten men Bonde har ju sin uppfattning om jobbet som polis: "- det är då en förbannad hundsyssla" i nästa mening får vi del av orsaken till vantrivseln på fängelset: "... jag skulle kunna stanna der jag är om blott Direktören inte vore en kärring." Ord och inga visor.  Brevet är kort och avslutas med en hälsning från "Din Broder Bonde"

Det är påfallande hur väl Bonde kan skriva och formulera sig, och han stavar och skriver väldigt bra. Skiljetecknen använder han på ganska avancerat sätt. Han måste ha fått en bra skolgång.
Fortsättning följer med bla. brev från brodern Erik på ålderns höst.