fordon från fordom

  Snart är sommaren slut och kan konstatera att det varit en fin sommar med värme och sol men också med nödvändiga avbrott med regn och rusk. Ja en rätt normal sommar helt enkelt. Tänker tillbaka när jag hittar en bild på mig och min första riktiga cykel. Det är sommaren 1959, en extremt varm och torr sommar kanske värre än sommaren 1955. Jag har påsjukan men det hindrar inte en kille som fått en ny cykel. Ja, inte helt ny, men ny för mig. Far har bytt bort Saaben mot en nästan ny PV544 och det är en getingsommar som sällan skådats. Jag minns bara detta i fragment men minnet har ju fyllts på av mina äldre familjemedlemmar. Bilden på morfar är tagen på 50-talet när han sitter med tidningen i kökssoffan men sommaren 59 var det så varmt att han vägrade att äta i köket där värmen förstärktes av vedspisen som all mat lagades på, därför åt han själv hela sommaren i "salen" som annars bara var öppen vid större högtider. Nu till detta med getingar. Gårdens dass fick denna sommar na

 Vi som föddes under 1950-talet präglades i rätt stor grad av en framtidsoptimism knuten till forskning och framsteg. Ja, forskning handlade definitivt om framsteg. Det fanns stora förhoppningar att man i en värld som nu var befriad från krig och umbäranden verkligen vågade hoppas på en bättre morgondag.  Visst fanns det hot som också tydligt färgade tidsandan. Där fanns fram för allt hotet om ett globalt kärnvapenkrig mellan dåtidens två stormakter, USA och Sovjetunionen. "Kalla kriget" blev ett begrepp i en tid av skör maktbalans mellan öst och väst. Världen var tydligt uppdelad men trots detta präglad av ständig utveckling, fram för allt i den västliga hemisfären, även om kapplöpningen mellan öst och väst inte bara handlade om upprustning, att Sovjet var först ut i rymden med både djur och människor var viktiga markeringar i en tävlan också om vilket samhällssystem som bäst tjänade mänsklighetens utveckling. Jag minns själv hur vi småpojkar hösten 1957 en mörk höstkväll på

Jaha... när gårdagen i verkstaden nådde sin kulmen var Anglian billig. Jag övervägde allvarligt att låta den gå vidare till någon annan trots att jag i dagsläget spenderat en mindre förmögenhet på lack (också en dyrbar och misslyckad historia) reservdelsbil, delar av alla de slag och min tid... Men efter en natts sömn delvis avbruten av funderingar kunde jag besinna mig och konstatera följande. 1.Den startar men stannar nästan medsamma. 2. Det är inte bränsletillförsel. 3. Det är förmodligen inte heller förgasaren 4. Oljefläcken på golvet som var "droppen" igår visade sig vara bränslepumpens infästning mot     blocket och var alltså en bagatell (puh). 5. Det kokar ihop till tändningen även om den skulle vara grovinställd.. Nåja, allt har sin historia. När jag tittade på den fördelare som satt på den renoverade originalmotorn var den märkligt nog av märket Bosch... Konstigt tyckte jag och demonterade den som fanns på donatorbilen. Vännen O renoverade och den montera

Prövningar av olika slag är nära förknippat med fordonshobbyn. Efter en lång tid av stiltje i garaget var det dags att försöka sig på nya friska tag. Året som gått har inneburit väldigt mycket tid i mina nya uppdrag i det kommunalpolitiska sammanhanget (och även där finns de ständiga prövningarna kan det tilläggas) det var ju inte riktigt planerat, men nu är det så och den som gett sig in i detta med förtroendeuppdrag får nog också finna sig i att också försöka göra sitt bästa. Hobbyn har dock blivit lidande, det är helt klart. Nu var det som sagt ändå dags att ta vara på några lediga dagar i helgen och då med siktet på att lösa problemet med fastsättning av generatorn. Den generator som satt på motorn var definitivt inte original utan en Bosch-generator som kanske suttit på en samtida tysk Ford? Fästena var justerade för denna lite större generator. På donatorbilen fanns nu en original Lucas-generator som vännen O testat och funnit vara i gott skick. Fästena erbjöd dock pr

Jag tillhör en av de närmare 47% som 1994 röstade nej till svenskt medlemskap i EU. Tanken på samarbete mellan länder för att bygga fred är rätt men tanken på en europeisk förbundsstat är inget som med självklarhet ger stöd åt fredstanken. Överstatliga regelverk och främmande förvaltningskultur bidrog nog ytterligare till mitt dåvarande ställningstagande. Nu är vi där och medlemskapet betyder både plus och minus. Nog har regelverksraseri och bitvis främmande förvaltningskultur betytt att farhågor besannats men många fördelar finns också i enkelhet för varor, tjänster och människor att röra sig inom EU. Det har varit bra för Sverige att det också funnits kritiska röster inom unionen, och en av de viktigaste har varit Storbritannien. Att de funnits med har varit en hindrande kraft för de som drivit på för en federativ utveckling, om britterna nu lämnar EU blir den rösten betydligt svagare i en union där samtidigt den politiska kraften rör sig från vänster till höger och från öppen

Idag blev det tid att börja plocka lite delar från donatorbilen jag köpte för en tid sedan. Den är väldigt bra att ha på flera sätt. Den är förstås bra eftersom den har i stort sett alla delar som jag saknat som rutor, stolfästen och vakumtank till torkarna men den är också helt oskruvad och blir på så sätt en instruktion för hur saker och ting skall vara monterat. Vakumtanken demonterades idag tillsammans med generator och tillhörande relä. Plockade också bort tändspolen för att kunna använda fästet till den nya spolen. Det var tydligen inte helt ovanligt att man tidigare använde vakum för att driva vindrutetorkarna. Volvo Pv hade detta system en bit in på 1950-talet och säkert även andra tillverkare. Vakum togs från insugsröret och "lagrades" i en liten tank och när man öppnade en liten kran på "torkarmotorn" startade torkningen av rutan. Det fungerade väl sådär vad jag har förstått och ändrade hastighet efter motorns varvtal. Nu skall det i ärlighetens nam

När förberedelserna är klara finns ju ingen anledning att skjuta upp det stora lyftet. Den 1172cc stora sidventilaren med 34 ystra hk väntade på bänken, nu i skinande grön färg. Jag vet inte riktigt hur färgen såg ut i original, nu är den i alla fall pentagrön och det ser rätt ok ut. Växellådan har kvar sin röda originalfärg. Det kräver en viss ansats att börja med att lyfta tillbaka motorn, den har inga givna fäste att lyfta i och i handboken hänvisas till lyftöglor att skruv i tändstiftshålen. Dessa tillbehör verkar inte finnas längre, det enda som bjuds är anpassade till Ford modell A vilka har en helt annan gänga. Med ett fäste i generatorfästet och en lyftstropp i bakkant inleddes dagens lyft. Ett lyftok är verkligen händigt när du kan balansera motorn och styra in den i motorutrymmet. Jag valde att lyfta hela drivpaketet med växellådan på plats och det gick trots att det är ganska trångt, inte minst mellan torpedväggen och motorn, ändå bra. Det gick rent av över förväntan