fordon från fordom

Snart är det 50 år sedan, 1968. Jag var på väg mot femton och mopeden hägrade för en som är född sent på året. Varför jag minns detta år med osedvanlig skärpa tror jag hör samman med hur dramatiken runt om i världen också påverkade mig, kanske det handlade om att lämna barndomen för att ta ett steg in i vuxenvärlden? 1968 var verkligen på många sätt ett dramatiskt år. Det var studentrevolter också i Sverige, sjuttiotalets vänstervåg med alla sina bokstäver föddes i spåren av Vietnamkrig, medborgarrättsrörelser och kulturrevolutionen i Kina. För min egen del såg jag fram mot konfirmation och grundskolans sista sommarlov. Ecklesiastikdepartementet bytte namn i januari till Utbildningsdepartementet samtidigt som Ragnar Edenman avlöstes av Olof Palme som minister i departementet. Som en parantes måste jag berätta om min gamle skollärare, magister Carlsson, som uppenbarligen hade denne Edenman till en syndabock för den i hans mening helt förfelade grundskolereformen. Vi elever fick

Att vintrarna i vår barndom var snöfyllda och kalla och som hämtade från en julbonad vet vi ju alla, men också somrarna var ju så där perfekta som dom aldrig är numera. Jag minns alltid sommarens innehåll i två vitt skilda företeelser, som skördearbete hos moster och morbror och som semesterresa med mor och far. Att få vara med i höanden var nog den verkliga höjdpunkten när man fick ratta traktorn och dela de helt underbara kafferasterna och så däremellan en slurk svagdricka som förvarades under någon hässja. Minnet kan möjligen skönja någon dag av avbrott när den sommarvarma solen gick i moln och ett ljummet regn lade sig över slätten. Men inte kunde de ha varit många dagar, och också dessa dagar rymmer ljuva minnen av utflykter till staden eller bara en lusttur i Saaben för att se hur skörd och växt tedde sig i socknen med omnejd. I familjealbumet finns en härlig bild av en utflykt. Även om jag nu är till åren är tillfället bra mycket äldre än mig och mitt minne, men det  är så där h

Vi bestämde oss ganska raskt efter att vi förlorade vår älskade schäfer Elektra att skaffa en ny hund. Det var kanske inte självklart att det skulle bli samma ras igen men som om ett Guds finger fanns med i spelet blev det åter samma ras. Anledningen var att vi fick veta att samma uppfödare som till Elektra hade en kull helt nyfödda valpar. Det visade sig att av nio valpar fanns två tikvalpar kvar vilket lät perfekt. Sagt och gjort det blev en tur för att titta och kanske bestämma sig. Naturligtvis blev det att vi for hem efter att handpenning lagts och besked att få hämta vår nya familjemedlem i slutet av september när hon, Fanny, var åtta veckor. Som av en händelse passerade vi på färden Sandöbron samtidigt som kaffesuget gjorde sig påmint. Det klassiska fiket "Wästerlunds" bjöd på en härlig doft av 1950-tal och gott kaffe med tillbehör. När vi därefter gick till bilen såg jag genast något intressant tvärs över vägen. En skylt förkunnade: "Bilmuseum" omgiven a

Det blev lite paus i bloggandet när oktober inföll och pensioneringen blev på riktigt. Det blev också paus från garage och gamla fordon när jag tog en tur till Norge och till barnbarnen. Som vanligt fina stunder med barnen, nere vid sjön eller med kvällsstundens avslutande sagoläsning. Allt sånt som gör att man får känna sig så rik och privilegierad. Vi ägnade också en dag åt den klassiska företeelsen att gå på tur. Vi besteg allesammans den 313 meter höga Tömmeråsen i Ski kommune. Det blev en vandring som började genom en golfbana men snart befann vi oss i en fantastisk trollskog med urgammal skog och mossklädda klippblock. Väl på toppen belönades vi av en storslagen utsikt och en energigivande matsäck. Efter ett par dagar var det dags att fara hem igen. Nu hem till ett liv som just nu har en helt tom almanacka, känslan är fantastisk och det var faktiskt inte alldeles svårt att säga nej när telefonen meddelade att jag gärna fick ta hand om ett par kommande begravningar. Efter

Under tiden som stallbygget pågick började jag med att förvandla det som varit stall till mitt blivande pensionärsdagis. Visserligen hade jag kunnat meka en del under vintern genom att vara i sadelkammaren men det hade varit trångt och begränsat. Längtan efter något riktigt rymligt var stor. Så det var med både glädje och förväntan jag började med det forna stallets förvandling. Stallinredningen revs ut ganska enkelt. Väggarna var ju redan klädda och isolerade, en förutseende åtgärd som nu sparade både tid och pengar. Visserligen var beklädnaden inte den allra bästa för ett garage men det får duga. det som innebar arbete var att isolera och att sätta upp ett nytt tak. Efter ett visst funderande bestämde jag mig för vanlig träpanel, visst hade det kanske varit bättre med gipsskivor, men panelen var hanterlig när man skall göra allt själv utan någon hjälpande hand. Panelen kom på plats efter visst besvär, ett mindre parti av panelen visade sig ha felfräst spont. Att få ihop not och f

 Efter vinterns uppehåll återvände snickarna och återuppbyggnaden inleddes. Det var inte helt lätt att bestämma hur inredningen skulle utformas. I ett gammalt hus finns ju givna förutsättningar. Dörrar, fönster och andra mått är givna. Tre boxar var ett krav som vi utgick från och därutöver ett utrymme stort nog för tex. ryktning och hovvård. Till sist trodde vi nog att vi hittat den optimala lösningen och inredningen byggdes upp. Dag efter dag fick vi följa hur det i det från början urblåsta skalet växte fram ett funktionellt stall. Färgsättningen bestämdes till grönt och grått med vitt tak. Anneli grundade allt och målade, och till sist var allt klart. Nja, inte riktigt, jag fick färdigställa uppe på skullen med att spika i golvet så att vi också kunde lägga upp hö. Det sista blev att dra in belysning både inne och ute. Först in i stallet blev Sokki som föreföll rätt nöjd med den nya boningen. Ja,  nu var stallet klart! Dags för garage och verkstad!

Funderingarna på en riktig verkstad med plats för mina fordon hade funnits ett tag och i takt med att fordonen blev fler mognade allt till beslut. Egentligen var väl det grundläggande beslutet att bli kvar i Jämtland och på Ede, det som betydde att avskedet till Uppsala blev definitivt och den kvarvarande lägenheten i Uppsala såldes. Tankarna gick ju lite fram och tillbaka. Skulle ladugården rivas och ge plats för något nytt? Skulle den renoveras till att bli garage och verkstad? När tankarna vänts och vridits dök en helt ny tanke upp. Det ganska nya stallet skulle ju ganska lätt kunna förvandlas till garage och verkstad och den gamla ladugården bli till ny bostad för hästarna. Det kändes också bra att kunna bevara ett av de ursprungliga husen och att det återfick något av det som var husets uppgift då det uppfördes, den att hysa gårdens djur. Sagt och gjort! Byggnadsfirman Lundström kontaktades och planer gjordes upp och inom kort fanns en expert på gamla timmerhus på plats. Med e