1968

Snart är det 50 år sedan, 1968. Jag var på väg mot femton och mopeden hägrade för en som är född sent på året. Varför jag minns detta år med osedvanlig skärpa tror jag hör samman med hur dramatiken runt om i världen också påverkade mig, kanske det handlade om att lämna barndomen för att ta ett steg in i vuxenvärlden?

1968 var verkligen på många sätt ett dramatiskt år. Det var studentrevolter också i Sverige, sjuttiotalets vänstervåg med alla sina bokstäver föddes i spåren av Vietnamkrig, medborgarrättsrörelser och kulturrevolutionen i Kina. För min egen del såg jag fram mot konfirmation och grundskolans sista sommarlov. Ecklesiastikdepartementet bytte namn i januari till Utbildningsdepartementet samtidigt som Ragnar Edenman avlöstes av Olof Palme som minister i departementet. Som en parantes måste jag berätta om min gamle skollärare, magister Carlsson, som uppenbarligen hade denne Edenman till en syndabock för den i hans mening helt förfelade grundskolereformen.

Vi elever fick höra om folkskolans förträfflighet och politiska nycker som förstörde landets framtid. Edenman hade han för avsikt att, om tillfälle gavs, "häng upp och ned i kakelugnen". Annars var han en mycket bra och fridsam pedagog som sällan behövde använda fysiska uttryck i klassrummet. Konfirmationen blev i alla fall en högtid i pingsttid som jag mycket väl minns. Konfirmationstiden med kyrkoherde Hedlund kanske inte satte några direkta spår annat än minnet av ett och annat hyss och den absoluta höjdpunkten med inbjdan till prästgården på saft och bullar. Läger fanns inte på kartan.

Från höstterminen föreslår regeringen att femdagarsvecka skall omfatta alla skolor i landet, också Almunge kyrkskola. Jag tror att det kan vara svårt för unga att idag förstå hur världen såg ut 1968, hur kalla kriget påverkade och genomsyrade så mycket, och att alla världspolitiska händelser på något sätt också blev en påminnelse om en stundande katastrof. Även om vi känner hotet också idag när det gäller Nordkorea så speglar det inte den tidens sköra förhållande mellan öst och väst.  I april blir allt fler uppmärksamma på att det börjar hända saker i Tjeckoslovakien, Alexander Dubcek inleder häpnadsväckande reformer i landet. Studentexamen avskaffas också i spåren av det allt radikalare sammhällsklimatet. Ett annat minne från året är från någon av de sista dagarna på vårterminen när en lärare med tårfyllda ögon kommer in i klassrummet för att berätta att Robert Kennedy skjutits i Los Angeles, detta nästan på dagen ett par månader efter mordet på Martin Luther King. Sedan blir det sommarlov. Som vanligt blir det höskörd, en semestertripp och sedan åter till spannmålsskörden. I augusti skar vi säden och satte den på krakar på samma sätt som det gjorts i generationer tidigare, sedan länge dock med hjälp av traktor och självbindare. I detta augusti berättade nyheterna från TT om katastrofen i Nigeria, det sk. Biafrakriget, där tusentals
människor svalt ihjäl var dag. Carl-Gustaf von Rosen gjorde en stor insats med sitt Saab Safir i de hjälpflygningar han genomförde. Men händelsen som fortfarande sitter som fastetsad är nyheten att Warsawapakten den 20 augusti invaderat Tjeckoslovakien och huvudstaden Prag. "Socialismen med ett mänskligt ansikte"manglades ner under ryska stridsvagnar. Världen höll för ett ögonblick andan. Från omvärlden stannar det vid fördömanden och inget mer, och på något sätt får Europa pusta ut. Men i Tjeckoslovakien återupprättas den repressiva regimen som sedan kriget utövat sitt förtryck. Alexander Dubcek fick efter 21 år upprättelse då han efter järnridåns fall valdes till talman i parlamentet. Vi fortsatte med skörden och jag fick ett kornfen i ögat som ledde till sjukhusbesök och en kur med salva. Ett par dagar för min 15-årsdag hörde vi att pianisten Jan Johansson dödats i en bilolycka utanför Stockholm.