fordon från fordom

När vintermörkret, snön och kylan är som värst hjälper det att tänka lite framåt, på vår och på sommar. Före - Efter I barndomen var förutom det jag tidigare berättat om, det som handlade om hö och arbete, också en chans till en semesterresa. Med några veteraner i garaget hägrar möjligheten och utmaningen att göra en liten nostalgitur under sommaren som kommer. Vilken bil skall jag ta? Ja, det får jag fundera på, roligast vore nog att våga ta 92:an, säkrast vore troligen v4:an. Tid finns ännu att fundera på den saken, möjligheten är ju nu dessutom utökad med ytterligare ett val i 96:an från 1963. När jag bläddrar bland alla gamla bilder hittar jag en hel del som handlar om semester, det är ju inte så konstigt att just dessa stunder blev dokumenterade. Min fars tredje bil blev en Saab 92 från (om jag minns rätt) 1951. När jag föddes hade han fortfarande sin Ford Eifel från 1938 så den "nya" bilen må troligast ha inskaffats 1954. Jag minns att han berättade om den först

I helgen som just passerat hade vi bestämt oss för att fara till stugan. Snön är ju ett hinder och kylan har också gjort att lusten att försöka sig dit varit begränsad. Efter att vi kollat och upptäckt att det fanns skoterspår nästan ända fram och att det med bil några hundra meter när gick att ta sig dit och när termometern närmade sig 0-strecket for vi iväg. Snömängden gjorde det närmast omöjligt att skotta sig fram mellan hus och bodar, utan det fick bli att trampa vägar. Jag skottade dock fram badtunnan och bastun. När så allt var klart för det hägrande badet i tunnan med tillhörande bastu så ville helt plötsligt inte elverket gå igång, efter en stilla hostning kunde inget få liv i det. Jag kunde konstatera att det förmodligen inte kom fram något bränsle. Det var inget annat än att ge upp, att försöka meka i meterdjup snö är inget alternativ. Dagen efter transporterades elverket hem och placerades i verkstaden på upptining. Idag var det så dags att undersöka vad som felades.

Efter en tid av spänd väntan är 92:ans motorblock hemma igen. Jag kan konstatera att gossarna på Fors industrier kan sina saker, och åter igen kan jag likaså konstatera att vänner som delar intresset och dessutom kan mycket mer än en själv, är något att uppskatta. Ja, egentligen helt nödvändigt för att kunna hålla på och att inte tappa modet när det blir problem. Nu kan väl problem också ses som en grundläggande del av fordonshobbyn och en utmaning som håller det hela vid liv. Men att bryta av fyra av åtta topplocksbultar var en pärs som förorsakade en hel del oro och sömnlöshet. Men nu är de avbrutna, närmast skurna, bultarna borta och gängorna rensade för att kunna ge plats åt nya bultar. Idag har jag demonterat vattenrören och "sotningsluckorna" och placerat hela blocket i ett bad bestående av citronsyra. I stort sett hela förpackningen på 1,2 kg citronsyra gick åt, men det finns ju mer på ÖB. Nu skall allt få verka över natten och imorgon blir det avsköljning och inf

Det  var kallt i morse, -21 C på termometern men i garaget håller pumpen grundvärmen på +10 C. Efter en stund med lite höjd effekt blir det också några grader till om man vill. Egentligen är det flera projekt som väntar. Avtappningskranen på v4:an skall bytas, och så är det ju motorn på 92:an, och i det andra garaget står en Porsche P111 och väntar. Mitt i allt blev det också dags att ordna med snöskotern, en Lynx 535 som länge dragits med en del åkommor, bla. behövdes en ny gaswire eftersom den gamla hade en benägenhet att fastna vilket inte är så kul när man har centrifugalkoppling... Denna dag har därför ägnats åt att byta gaswire som dock betydde nya problem då gashantaget också måste bytas för att få allt att passa. Har så smått också börjat med att plocka bland Porchens delar. Rengöring av tank har inletts, en yttre rengöring såväl som inre. Tror det blir ny färg också, frågan är om jag skall spruta eller penselmåla? Annars har jag varit i präst i två veckor som vikarie p

Till sist får jag se mig besegrad av de trilskande resterna av topplockets bultar. Efter veckor av behandling med värme och olika typer av krypolja blev det tid för mer radikala åtgärder. Det finns en viss tröskel innan man tar nästa steg i en demontering som man inser är oåterkallelig. Har jag plockat sönder motorn ytterligare innebär det nya prövningar inte minst när allt så småningom skall återmonteras. Men nu vidtog först förberedelser som att demontera motorhuven vilket är nödvändigt för att kunna komma åt på ett bättre sätt. All plocka huven av en 92:a är betydligt mer avancerat än på den sentida 96:an som kan lyftas med ett enkelt handgrepp och utan ytterligare handräckning. Här måste ett av gångjärnen skruvas loss (två bultar) och sedan kan huven lirkas loss och med en blank och oskadd huv är det nödvändigt med ytterligare händer för att huven också fortsatt skall vara blank och oskadd. Hustrun bistod i detta moment. Saabs tidiga motorkonstruktion är delad i en underdel m

Med åldern serveras allt fler Madeleinkakor. Denna morgon flimrade bilden på rälsbussen förbi på facebook och genast vaknade minnet från barndomens dagar. Till julen 1959 tillträdde min far som "föreningsmontör" i Almunge distributionsförening och med det knöts min skolgång och uppväxt till den lilla orten som på den tiden förbands med Uppsala medelst 25 km grusväg. Alternativet till grusvägen var rälsbussen som på 45 minuter tog Almunges innevånare till staden i väster. Jag kan fortfarande minnas flytten från Svartbäcken till stationssamhället strategiskt placerat mitt i den dåvarande kommunen och tillika distributionsområde för den elektricitet min far skulle ansvara för. Flytten skedde med en inlånad Opel Blitz från Thorells motor i Uppsala (innehades av min fars moster och morbror). Efter avlagt mogenhetsprov inledde jag min skolgång i Almunge kyrkskola. Under mina första sex skolåren levde denna utbildningsinrättning som en gammaldags folkskola med åtta klasser och

Har länge funderat på att skaffa en lite mer modern traktor. Min BM 200 med tillnamnet Teddy har fungerat hyggligt till lite mindre sysslor men fram för allt har jag saknat en lastare. För en tid sedan fick jag ett tips om en BM 500 med fin lastare som jag var och kollade på. Priset i förhållande till traktorns skick gjorde mig lite tveksam. Visst, en traktor med lastare får ofta sina törnar med hytten var bla. riktigt rostig och även om lastaren var verkligen fin så avstod jag den gången. Sedan har jag haft ögonen öppna men missat ett par lämpliga objekt då det verkar vara en stark efterfrågan just på en lite lagom stor traktor med bra lastare. Kanske den hittills ganska snöiga vintern gjort sitt till i detta. Men förra måndagen dök en BM 2200 upp på blocket inom lagom avstånd från Västerede och den här gången hann jag med. For iväg till Ramsele och kikade och fann en riktigt välhållen maskin med inte allt för många timmar på mätaren. Frånvaron av snabbväxel betydde också att ett oros