En Madeleinkaka till frukost

Med åldern serveras allt fler Madeleinkakor. Denna morgon flimrade bilden på rälsbussen förbi på facebook och genast vaknade minnet från barndomens dagar.
Till julen 1959 tillträdde min far som "föreningsmontör" i Almunge distributionsförening och med det knöts min skolgång och uppväxt till den lilla orten som på den tiden förbands med Uppsala medelst 25 km grusväg. Alternativet till grusvägen var rälsbussen som på 45 minuter tog Almunges innevånare till staden i väster.
Jag kan fortfarande minnas flytten från Svartbäcken till stationssamhället strategiskt placerat mitt i den dåvarande kommunen och tillika distributionsområde för den elektricitet min far skulle ansvara för. Flytten skedde med en inlånad Opel Blitz från Thorells motor i Uppsala (innehades av min fars moster och morbror).
Efter avlagt mogenhetsprov inledde jag min skolgång i Almunge kyrkskola. Under mina första sex skolåren levde denna utbildningsinrättning som en gammaldags folkskola med åtta klasser och därefter möjlighet till ytterligare utbildning i Uppsala.
Men med min årgång blev det obligatoriskt att följa den genomförda grundskolan och ett obligatorium som innebar nio års skolgång. Detta innebar i sin tur att vi från det sjunde skolåret fick flytta vår skolgång till en helt nybyggd skola i Uppsala, Johannesbäcksskolan.
En omvälvande upplevelse på alla sätt. De dagliga resorna skedde med buss direkt till och från skolan men den nya skolan innebar också den helt nya upplevelsen av håltimmar. Att de under något år lyckades att placera dessa timmar till fredagens eftermiddag innebar en lång väntan på bussen hem. Ett populärt sätt att fördriva denna tid var att ta en promenad ner till Östra station, för där väntade i lagom tid den smalspåriga järnvägens rälsbuss. Det var ju helt annat att färdas denna väg hem, oftast fördrevs de 45 minuterna med kortspel vilket inte fungerade på bussen, dessutom bjöd denna resa på en naturupplevelse över slätten och genom skogar och efter alla vattendrag.
Vid stationen väntade alltid ortens Taxi på sina kunder som skulle transporteras hem till sina olika gårdar och byar. Almunges Taxi bestod alltid av lite lätt begagnade amerikanare av den större storleken, ofta hade de tjänstgjort hos landshövdingen eller som direktionsvagn i Uppsala. En historia i detta sammanhang: En granne som blev djupt imponerad av den stora svarta bilens uppenbarelse utbrister "Det var en förvillande stor bil" varefter han tar ett steg fram och beskådar den blänkande kromen, ser märket på huven och säger " Jag tror minsann att det är en sån där C H   Rysler". På youtube kan man avnjuta flera klipp från denna järnväg som nu är en livaktig museijärnväg.
Här rullar rälsbussen in mot stationen i Almunge: https://www.youtube.com/watch?v=728aF9dPW-w

Kommentarer

  1. Reste du inte med Lännakatten. Det är bara den jag minns när vi åkte till moster Maja och morbror Sven i Länna. Johannesbäcksskolan måste ha byggts efter att vi flyttade till Björklinge. När vi bodde i Johannesbäck gick jag i Almtunaskolan. Vi flyttade när jag gick i sexan. Kul att ni fick låna en bil från Thorells Motor. Jag har en bild på det som jag skickar till dig i messenger. :-)

    SvaraRadera
  2. Jo men detta var ju Lännakatten i den modernare formen. Jag minns inte ånglok på banan däremot de dieseldrivna godsloken som stretade på ett antal år efter att persontrafiken lagts ner. Persontrafiken ströp SJ själva genom att trafikera med bussar på de mest gångbara tiderna så de sedan kunde förklara tågtrafiken olönsam. De må ha varit 1966 jag började i stan och då var skolan helt ny. Idag är det nog något annat där och också under annat namn tror jag. Ja, och konstigt att jag kommer ihåg den där lastbilen..

    SvaraRadera
  3. Det är här det visar sig att det är några år som skiljer mellan oss. Jag minns bara ångloket och det kan väl vara så att när rälsbussen började köra sträckan hade vi bil som tog oss till Länna. Det måste ha varit -61 som vi flyttade till Björklinge. Vissa saker minns man även fast man var liten. Jag minns än idag hur det såg ut på Haraldsgatan som var vår första bostad. När jag berättade det för mamma sa hon att det kunde inte vara möjligt eftersom jag var tre år när vi flyttade därifrån. Men när jag beskrev färger och annat för henne så visade det sig att mina tidiga minnen var korrekta.

    SvaraRadera
  4. Har något klipp från invigningen i Björklinge, skall kolla vid tillfälle.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar