i väntans tider 2

Till sist får jag se mig besegrad av de trilskande resterna av topplockets bultar. Efter veckor av behandling med värme och olika typer av krypolja blev det tid för mer radikala åtgärder. Det finns en viss tröskel innan man tar nästa steg i en demontering som man inser är oåterkallelig. Har jag plockat sönder motorn ytterligare innebär det nya prövningar inte minst när allt så småningom skall återmonteras.

Men nu vidtog först förberedelser som att demontera motorhuven vilket är nödvändigt för att kunna komma åt på ett bättre sätt. All plocka huven av en 92:a är betydligt mer avancerat än på den sentida 96:an som kan lyftas med ett enkelt handgrepp och utan ytterligare handräckning. Här måste ett av gångjärnen skruvas loss (två bultar) och sedan kan huven lirkas loss och med en blank och oskadd huv är det nödvändigt med ytterligare händer för att huven också fortsatt skall vara blank och oskadd. Hustrun bistod i detta moment.

Saabs tidiga motorkonstruktion är delad i en underdel med vevaxel och dess lagringar och en särskild cylinderdel ungefär som på en vanlig mopedmotor vilket gör det möjligt att ta ur cylinderdelen utan att i övrigt röra drivpaketet. I detta fall väldigt bra eftersom problemet finns i just denna del. Den är fäst med sex bultar hyfsat lätt åtkomliga. När jag nu så tydligt gått bet på cylinderlockets bultar var det med viss bävan jag började känna på dessa muttrar. Det visade sig helt obefogat, muttrarna satt inte särskilt hårt och lossade fint.

Det enda problemet var att det är väldigt trångt att komma åt och en av bultarna krävde att jag filade av en ringnyckel någon millimeter för att den skulle kunna skjutas in och greppa muttern.
När så alla muttrar var demonterade kunde jag konstatera att cylindrarna var lösa från motorns underdel. Nu satte en viss vånda in och vännen O tillkallades för om inte annat moraliskt stöd vid själva lyftet. Detta utvecklades till ett slags antiklimax då han enkelt stegade fram fattade om cylinderblocket med stadiga händer och lyfte enkelt och bestämt upp det hela utan någon som helst dramatik.
När det nu är så förnämligt att jag fem kilometer bort har en utmärkt mekanisk verkstad, Fors industrier, och med lika utmärkt kompetens har nu cylindrarna levererats dit för hjälp att med mer precisa verktyg få bultarna bortopererade. Det finns i nuläget ingen garanti på att detta kommer att lyckas men jag hyser en stor tillförsikt. Ny väntan vidtar i denna adventstid.  Hittade en kul och tidstypisk liten etikett, kanske den får pryda någon av bilarna framöver.

92:an är så gammal så den rullade på den tiden kylarvätska bestod av vatten om sommaren som till vintern spetsades med rödsprit, detta har säkert också bidragit till problemet med bultarna genom ökad mängd rost. Modernare påfund som glykol har inte samma effekt i det fallet och har dessutom bättre förmåga att avleda värmen än rödsprit som lätt avdunstar vid uppvärmning. Kokpunkten är för rödsprit 78 C och för glykol 198 C.