Det blir lätt fler...

Den nyanskaffade Saaben visade sig rätt snabbt behöva lite av översyn. Motorn lät oroväckande mycket och rosten hade satt tydliga spår inte minst i motorutrymmet. Efter en tid av övervägande beslutade jag att plocka ner den för att göra en rejäl renovering. Sagt och gjort, och efter någon tid stod där en renrakad kaross och väntade på en svets. Med lite tur fick jag kontakt med en svetskunnig gosse som tyckte det kunde vara en lagom utmaning att bekanta sig med en Saab. På lediga stunder skulle han nog kunna fixa de skador jag upptäckt, framförallt rost i golv och några dåliga lagningar i bakre stötdämparfästena. Så bilen lastades och lämnade gården.

Den korta bekantskapen med den husarblå tände något inom mig, och på något sätt kom tanken på att komplettera bilinnehavet med något som gick att köra, åtminstone i avvaktan på att den blå tvåtaktaren skulle återvända. Som av en händelse föll ögonen en dag på en annons på Blocket. En Saab 96 från 1967, igen. Ja, nu var det en i färgen silversand men till historien hör att den husarblå en gång haft just den färgen och tanken var att den en gång skulle återfå sin orginalglans denna vagn var dock ingen tvåtaktare utan försedd med en v4:a av Fords tillverkning, alltså en av de tidigare representanterna för den period i Saabs historia som andades ny framgång. Efter att envist hållit fast vid tvåtaktsmotorernas förträfflighet, något som Saab blev allt ensammare om, tvingades man efter minskad försäljning att gå över till fyrtaktsmotor. Detta blev en formidabel succé och tvåtaktaren vandrade ganska raskt ut ur historien. Nåväl, det bar av till Lycksele, och det blev affär. Saab nummer två var ett faktum. 

Jag tror att alla kan drabbas av samlarmani. Efter Saab nummer två, tycktes för en tid som om proppen gått ur. En längtan efter fler av det som var folkhemmets fordon vaknade plötsligt och strax befann jag mig i Hälsingland på jakt efter en moped. En Monarped från mitten av 1950-talet. Efter provkörning blev det lastning och hemfärd.

Folkhemmets fordon kanske egentligen inte började i mopeden, det var väl snarare så att ur den tidiga lättviktsmotorcykeln utvecklades detta körkortsbefriade fordon. Tanken blev att det var en lucka mellan bil och moped. Luckor måste fyllas. Så kom det sig att jag återigen, denna gång utanför Sandviken, lastade släpet med en Husqvarna modell 28 motorcykel.

Nu började det nästan bli en samling och tanken på bättre möjligheter att ta hand om mina fynd var väckt.