fordon från fordom

Vi bestämde oss ganska raskt efter att vi förlorade vår älskade schäfer Elektra att skaffa en ny hund. Det var kanske inte självklart att det skulle bli samma ras igen men som om ett Guds finger fanns med i spelet blev det åter samma ras. Anledningen var att vi fick veta att samma uppfödare som till Elektra hade en kull helt nyfödda valpar. Det visade sig att av nio valpar fanns två tikvalpar kvar vilket lät perfekt. Sagt och gjort det blev en tur för att titta och kanske bestämma sig. Naturligtvis blev det att vi for hem efter att handpenning lagts och besked att få hämta vår nya familjemedlem i slutet av september när hon, Fanny, var åtta veckor. Som av en händelse passerade vi på färden Sandöbron samtidigt som kaffesuget gjorde sig påmint. Det klassiska fiket "Wästerlunds" bjöd på en härlig doft av 1950-tal och gott kaffe med tillbehör. När vi därefter gick till bilen såg jag genast något intressant tvärs över vägen. En skylt förkunnade: "Bilmuseum" omgiven a

I intresset av gamla fordon finns ett starkt inslag av nostalgi. Minnen av barndom, och fram för allt av barndomens goda minnen är säkert en del av mitt intresse och också varför det blev just Saab som är i fokus. Den första bilen jag färdades i lär ha varit en Ford Eifel av 1938 års modell, karosstypen var en sk. cabriocoach. Av denna bil har jag inga minnen, bara ett fotografi från Slöjdgatan i Uppsala. Någon gång i min allra tidigaste levnad byttes denna mot en betydligt nyare Saab 92, en sådan som alltid var grön och saknade yttre bagagelucka. Av denna bil minns jag en del. Jag har faktiskt ett tydligt och smärtsamt minne av just denna bil. En dag fick jag följa min far i bilen ner på stan. På den tiden bekymrade man sig inte mycket om barn i bilar. Senare minns jag bara att baksätet ansågs som säker plats för barnen, både när man var vaken och när man blev trött och kunde sova utsträckt i baksätet. Denna gång satt jag dock i framsätet när vi närmade oss hörnet av Skolgatan och Sys