fordon från fordom

Jag tillhör en av de närmare 47% som 1994 röstade nej till svenskt medlemskap i EU. Tanken på samarbete mellan länder för att bygga fred är rätt men tanken på en europeisk förbundsstat är inget som med självklarhet ger stöd åt fredstanken. Överstatliga regelverk och främmande förvaltningskultur bidrog nog ytterligare till mitt dåvarande ställningstagande. Nu är vi där och medlemskapet betyder både plus och minus. Nog har regelverksraseri och bitvis främmande förvaltningskultur betytt att farhågor besannats men många fördelar finns också i enkelhet för varor, tjänster och människor att röra sig inom EU. Det har varit bra för Sverige att det också funnits kritiska röster inom unionen, och en av de viktigaste har varit Storbritannien. Att de funnits med har varit en hindrande kraft för de som drivit på för en federativ utveckling, om britterna nu lämnar EU blir den rösten betydligt svagare i en union där samtidigt den politiska kraften rör sig från vänster till höger och från öppen

Idag blev det tid att börja plocka lite delar från donatorbilen jag köpte för en tid sedan. Den är väldigt bra att ha på flera sätt. Den är förstås bra eftersom den har i stort sett alla delar som jag saknat som rutor, stolfästen och vakumtank till torkarna men den är också helt oskruvad och blir på så sätt en instruktion för hur saker och ting skall vara monterat. Vakumtanken demonterades idag tillsammans med generator och tillhörande relä. Plockade också bort tändspolen för att kunna använda fästet till den nya spolen. Det var tydligen inte helt ovanligt att man tidigare använde vakum för att driva vindrutetorkarna. Volvo Pv hade detta system en bit in på 1950-talet och säkert även andra tillverkare. Vakum togs från insugsröret och "lagrades" i en liten tank och när man öppnade en liten kran på "torkarmotorn" startade torkningen av rutan. Det fungerade väl sådär vad jag har förstått och ändrade hastighet efter motorns varvtal. Nu skall det i ärlighetens nam

När förberedelserna är klara finns ju ingen anledning att skjuta upp det stora lyftet. Den 1172cc stora sidventilaren med 34 ystra hk väntade på bänken, nu i skinande grön färg. Jag vet inte riktigt hur färgen såg ut i original, nu är den i alla fall pentagrön och det ser rätt ok ut. Växellådan har kvar sin röda originalfärg. Det kräver en viss ansats att börja med att lyfta tillbaka motorn, den har inga givna fäste att lyfta i och i handboken hänvisas till lyftöglor att skruv i tändstiftshålen. Dessa tillbehör verkar inte finnas längre, det enda som bjuds är anpassade till Ford modell A vilka har en helt annan gänga. Med ett fäste i generatorfästet och en lyftstropp i bakkant inleddes dagens lyft. Ett lyftok är verkligen händigt när du kan balansera motorn och styra in den i motorutrymmet. Jag valde att lyfta hela drivpaketet med växellådan på plats och det gick trots att det är ganska trångt, inte minst mellan torpedväggen och motorn, ändå bra. Det gick rent av över förväntan

Det har varit begränsat med garagetid  på sistone. Uppdragen i kommunen tar tidvis de flesta av dygnets vakna timmar och dessutom är det den tiden då det är dags att invintra allt från trädgårdsmöbler till traktorer och bilar. Det har i alla fall blivit en stund då och då där fokus har varit på att förbereda montering av Anglians drivpaket. Det var en del stök och det gick åt en del kraft på att konstatera om kopplingen fungerar. Det är alltid lite knepigt att börja där någon annan slutat utan att kunna fråga föregångaren men den ser nu ut att fungera och ser dessutom ut att vara bytt. Motorn är ju proffsrenoverad sedan tidigare. Motor och växellåda står nu och väntar på lyftet. När jag började kika på motorkuddarna så kunde jag väl inte konstatera något uppenbart fel på dem men eftersom de närmar sig de sjuttio åren så beställde jag ny från England, denna gång från  https://www.smallfordspares.co.uk . Snabbt och rätt levererat som vanligt. I en viss bävan inför en stundande B

Hösten är här med avtagande växtlighet, kyla, mörker och dimma. Garaget lockar allt mer och visst ha det blivit några timmar de senaste dagarna. Hyllan under instrumentpanelen i Anglian var ganska dålig och efter en inköpstur till Hammarn efter plywood tog jag itu med nytillverkning. Det gick ganska bra även om nitningen bjöd på en den problem. Nu är finns det dock en ny hylla att montera. Färgen, någon rödbrun nyans, hittade jag tidigare på Biltemas hylla med olika bättringsfärger, om än ej exakt i nyans mot original stämmer den väl. Även ratten har fått en omgång med samma färg. Sedan har jag fortsatt med bromsarna i fram. Nya lager har ankommit från England och med hjälp av verkstadspressen gick det galant att montera de nya lagerbanorna. Knackade ur de gamla sedan rengöring och i med monteringspasta innan det var dags för ipressning av de nya. Bromstrummorna bjöd på visst motstånd när de skulle återmonteras. Nya bromsband med uppenbarligen hög profil :-) höll emot me

Även om det är någon månad kvar innan hösten och det fortfarande finns gott om göromål utomhus, så har jag smygstartat med lite garagetid. Det är ju ändå en lämplig syssla när regnet smattrar på taket  och tvingar mig inomhus. Anglian har ju stått där i sitt hörn hela sommaren utan att det hänt någonting när det gäller återuppbyggnaden. Bromsarna är ju fortfarande på agendan och nu har nya bromsband blivit nitade och det var klart att börja med att återmontera. Hela framvagnen har nu fått en total genomgång och mycket är nytt. Jag hade en fenomenal tur och fick tag i helt nya styrspindlar som betyder att det blir nya lager på nya fräscha axlar. Bromsdelarna försöker jag att så långt möjligt återanvända. Det blir en del riktningar och justeringar och uppnötta länkar måste fixas till. Det finns ju mycket nytt att köpa från England men inte alla slitna delar kan fås utbytta dessvärre. Bromstrummorna har jag lämnat till en kompis som skall slipa dem en smula. De var inte så illa åtgångn

Så är allt hö inne på skullen. Nästan fullt blev det. Porschen skötte sig även om det var hårdslaget i år med tjockt och lite surt gräs i botten. Antalet hässjor blev lite fler än förra året och det blev till att hugga och vässa ny stör. Det är konstigt att det är så skönt att få slita med detta, en dag med hässjning betyder att kroppen får ta i och den gamla gubben märker det väl genom att varje använd muskel och led ger sig till känna när arbetet är avslutat. Under den del av livet där kroppsarbete inte ingått i de dagliga rutinerna har ändå hela tiden ett behov funnits hos mig att arbeta med händer och med kroppen. Det är som om det är en nödvändighet för att helheten skall fungera, det fysiska blir en injektion som behövs för att intellektet skall fungera fungera fullt ut. Att arbeta med hö har följt mig genom livet. När jag nådde ner till pedalerna på Fordson fick jag sitta och räfsa dagarna i ända och när kroppen blev lite större och starkare fick jag ta över störandet. Det