fordon från fordom

Spindelbultarna visade sig göra motstånd och fullständig demontering av framaxeln måste till. Nu är den äntligen befriad från allt ovidkommande och nästa steg blir att försöka pressa ut bultarna för att kunna byta till nya bussningar. Allt är beställt från England och är i detta nu expedierat och på väg. Jag har en längre tid tänkt att jag skulle behöva en verkstadspress för lite olika göromål och inför detta med spindelbultar och nya bussningar har jag gjort slag i saken och ser fram mot leverans av en 20-tons press. Den kommer att bli till nytta även längre fram. Meden jag väntar på delar och press fortsätter jag med bromssköldar och alla de delar som ingår i det mekaniska bromssystemet. Det handlar om rengöring och målning men kommer också att kräva renovering av olika armar som styr stag och vajrar eftersom en hel del av de infästningar som en gång varit runda blivit med tiden rätt ovala.Många delar finns att ersätta med nya men inte alla. https://www.smallfordspares.co.uk/

Anglian har varit på lackering. Det blev ingen lyckad historia. Dyrt är bara förnamnet och inte blev det helt ok heller. Men man får man ta det som det kommer och försöka gå vidare med projektet. Det är ju egentligen en kul bil som i sin  otroliga enkelhet tilltalar mig. Efter återkomsten har jag tagit tag i att fixa bromsarna. Dessa är av den mekaniska typen som härstammar från bilarnas barnaår. Ford Anglia behöll denna lösning till 1953 då en helt ny kaross lanserades men tro nu inte att engelska Ford släppte den gamla Anglian helt och hållet. Tydligen tyckte man att en riktigt billig och enkel bil hade en marknad vilket resulterade i den "nya" modellen Popular som egentligen var en snikversion av Anglia. Mindre med krom, endast en vindrutetorkare, mindre strålkastare och en ännu mer spartansk inredning var vad man fick om man valde en Popular. Modellen med sina mekaniska bromsar behölls i produktion ända fram till 1959. Bakbromsarna är nu fixade och jag har övergått

Det blev en tidig morgon i garaget idag. Efter en stunds eftertanke och koll i handboken men också lite konsultationer var det dags att göra det stora lyftet. När man som jag snöat in på ett bilmärke med sina egna konstruktionslösningar blir det som kanske är grundläggande för alla andra bilar det som kräver extra inlärning och så blev det med att lyfta ur drivpaketet i Anglian. Vad jag nu förstått är väldigt mycket i denna vagn ett arv från den tidiga bilhistorien med ikonen som stavas T-Ford som anfader. Eller är det en bilarnas anmoder?? Nåja det med bilars genus skall vi kanske inte ge oss in på, men ett kan konstateras: inte är de några "hen" i alla fall. Motorlyftet gick fint och även växellådan är nu urlyft. Det återstår endast lite detaljer innan det är dags att anträda färden mot lackverkstaden. Jag kan konstatera att den engelska handboken skiljer sig från Saabens motsvarande på ett avgörande sätt. Kanske har det att göra med det jag skrev om dominansen på marknade

Ja så blev det söndag och "vintertid". Egentligen handlar det inte om vintertid utan det är ju faktiskt normaltid som infördes 1879 för att fram för allt möta kraven från den nya tidens utbyggda kommunikationer. Tågtrafikens behov av exakta tider blev ju ett stort problem när man på olika orter i landet hade olika tider och Sverige blev först i världen att lagstifta om "normaltid". Så tänk på det: Nu är tiden helt normal igen. Vi hoppas det blir så fortsättningsvis också. Tiden på året gör det nödvändigt att planera fordonens förvaring under den kalla och mer stillastående perioden. Nu är det klart att Anglian skall fara iväg för slipning och lackning. Det har varit en tid av funderingar där frågan om dess vidare öden har pendlat mellan att behålla och att sälja vidare till nu till sist pendeln stannat på att behålla och att iordningställa. Bilens enkla charm vann. Det som också avgjort är att jag nu fått tag i en donator av samma modell som förhoppningsvis ge

Jag har en särskild vurm för de enkla fordonen, de som försåg vanliga människor med möjligheten att ta sig ut i världen på egen hand. De fordon som också gjorde vanliga hantverkare och arbetare friare och rörligare. Motorcykeln givetvis, 98:an och rödmyran, men kanske främst bilen som rymde en hel familj på utflykt. I takt med arbetstids- och semesterreformer ökade också förutsättningarna och säkert också längtan efter en egen bil. Efter kriget fans många svårigheter i det egna bilprojektet. För det första var det knappast alla som hade råd och dessutom var tillgången på nya bilar ganska begränsad genom importrestriktioner och fortsatt drivmedelsransonering. Den första bilen för många blev en förkrigsbil från 1930-talet, kanske som för min far som ännu i början av 1950-talet rattade en Ford Eifel från 1938. En liten tysk Ford som senare avlöstes av modellen Taunus. Det är därför inte så konstigt att det också gick att sälja nya bilar som fortfarande var närmare 15-20 år gamla kons

Så var det dags att börja processen att få Anglian tillbaka in i bilregistret, en så kallad ursprungskontroll skall göras. Ett kvitto med chassinummer, gamla registreringshandlingar och särskild ansökan är vad som krävs och så 600 kronor också förstås. Det påpekas tydligt att prövningen påbörjas först när pengarna kommit in på Transportstyrelsens konto. Idag kom också ett paket från England med lite smått och gott. Det var vadd som så småningom skall vara under vinyltaket, en gummilist som skall hålla taket tätt och det mest imponerande: ett par nycklar som beställts efter numret på tändningslåset och som passade i alla bilens lås! Ja kanske det inte fanns så många kombinationer av lås men ändå. Annars fortsätter jobbet med Saab -63:an , den blå, för att få den körbar igen Som det är i denna hobby så upptäckter man saker när man börjar riva och jag fann ett par rostskador i golvet när jag höll på och de skall nog fixas till och golvet skall få lite skyddande färg också innan d

"När i North Shields i England man går iland som kan hända ibland i England, ja-ja, så ligger cigarrschappet Tiger Brand..." Så diktar Evert Taube en gång och ger oss en ögonblicksbild av ett England som för länge sedan är förbi. Förbi är väl egentligen också den engelska bilindustrin med alla dess olika märken. Vi minns Hillman, Humber, Morris, Austin, MG, Armstrong Siddeley, Wolseley, osv. mängden av märken känns oändlig och kan kanske också förklara en del av orsaken till att de inte längre finns. Annars sägs ju det att det tillverkas bilar som aldrig förr i England i dag men då är det japaner och tyskar som ligger bakom även om enstaka kända namn lever vidare. Ford Anglia är sedan länge en bortglömd engelsk skapelse, men den tillverkades faktiskt ända fram till 1967 med den då välkända sneda bakrutan (123E). Mitt projekt är en annan klassisk Anglia med många smeknamn, Ford Vinglia Svajmaster med hysteriska bromsar, 4 ståplatser, Korvstånd och två tum fyra. Enligt