fordon från fordom

Det blev en tidig morgon i garaget idag. Efter en stunds eftertanke och koll i handboken men också lite konsultationer var det dags att göra det stora lyftet. När man som jag snöat in på ett bilmärke med sina egna konstruktionslösningar blir det som kanske är grundläggande för alla andra bilar det som kräver extra inlärning och så blev det med att lyfta ur drivpaketet i Anglian. Vad jag nu förstått är väldigt mycket i denna vagn ett arv från den tidiga bilhistorien med ikonen som stavas T-Ford som anfader. Eller är det en bilarnas anmoder?? Nåja det med bilars genus skall vi kanske inte ge oss in på, men ett kan konstateras: inte är de några "hen" i alla fall. Motorlyftet gick fint och även växellådan är nu urlyft. Det återstår endast lite detaljer innan det är dags att anträda färden mot lackverkstaden. Jag kan konstatera att den engelska handboken skiljer sig från Saabens motsvarande på ett avgörande sätt. Kanske har det att göra med det jag skrev om dominansen på marknade

Ja så blev det söndag och "vintertid". Egentligen handlar det inte om vintertid utan det är ju faktiskt normaltid som infördes 1879 för att fram för allt möta kraven från den nya tidens utbyggda kommunikationer. Tågtrafikens behov av exakta tider blev ju ett stort problem när man på olika orter i landet hade olika tider och Sverige blev först i världen att lagstifta om "normaltid". Så tänk på det: Nu är tiden helt normal igen. Vi hoppas det blir så fortsättningsvis också. Tiden på året gör det nödvändigt att planera fordonens förvaring under den kalla och mer stillastående perioden. Nu är det klart att Anglian skall fara iväg för slipning och lackning. Det har varit en tid av funderingar där frågan om dess vidare öden har pendlat mellan att behålla och att sälja vidare till nu till sist pendeln stannat på att behålla och att iordningställa. Bilens enkla charm vann. Det som också avgjort är att jag nu fått tag i en donator av samma modell som förhoppningsvis ge

Jag har en särskild vurm för de enkla fordonen, de som försåg vanliga människor med möjligheten att ta sig ut i världen på egen hand. De fordon som också gjorde vanliga hantverkare och arbetare friare och rörligare. Motorcykeln givetvis, 98:an och rödmyran, men kanske främst bilen som rymde en hel familj på utflykt. I takt med arbetstids- och semesterreformer ökade också förutsättningarna och säkert också längtan efter en egen bil. Efter kriget fans många svårigheter i det egna bilprojektet. För det första var det knappast alla som hade råd och dessutom var tillgången på nya bilar ganska begränsad genom importrestriktioner och fortsatt drivmedelsransonering. Den första bilen för många blev en förkrigsbil från 1930-talet, kanske som för min far som ännu i början av 1950-talet rattade en Ford Eifel från 1938. En liten tysk Ford som senare avlöstes av modellen Taunus. Det är därför inte så konstigt att det också gick att sälja nya bilar som fortfarande var närmare 15-20 år gamla kons

Så var det dags att börja processen att få Anglian tillbaka in i bilregistret, en så kallad ursprungskontroll skall göras. Ett kvitto med chassinummer, gamla registreringshandlingar och särskild ansökan är vad som krävs och så 600 kronor också förstås. Det påpekas tydligt att prövningen påbörjas först när pengarna kommit in på Transportstyrelsens konto. Idag kom också ett paket från England med lite smått och gott. Det var vadd som så småningom skall vara under vinyltaket, en gummilist som skall hålla taket tätt och det mest imponerande: ett par nycklar som beställts efter numret på tändningslåset och som passade i alla bilens lås! Ja kanske det inte fanns så många kombinationer av lås men ändå. Annars fortsätter jobbet med Saab -63:an , den blå, för att få den körbar igen Som det är i denna hobby så upptäckter man saker när man börjar riva och jag fann ett par rostskador i golvet när jag höll på och de skall nog fixas till och golvet skall få lite skyddande färg också innan d

"När i North Shields i England man går iland som kan hända ibland i England, ja-ja, så ligger cigarrschappet Tiger Brand..." Så diktar Evert Taube en gång och ger oss en ögonblicksbild av ett England som för länge sedan är förbi. Förbi är väl egentligen också den engelska bilindustrin med alla dess olika märken. Vi minns Hillman, Humber, Morris, Austin, MG, Armstrong Siddeley, Wolseley, osv. mängden av märken känns oändlig och kan kanske också förklara en del av orsaken till att de inte längre finns. Annars sägs ju det att det tillverkas bilar som aldrig förr i England i dag men då är det japaner och tyskar som ligger bakom även om enstaka kända namn lever vidare. Ford Anglia är sedan länge en bortglömd engelsk skapelse, men den tillverkades faktiskt ända fram till 1967 med den då välkända sneda bakrutan (123E). Mitt projekt är en annan klassisk Anglia med många smeknamn, Ford Vinglia Svajmaster med hysteriska bromsar, 4 ståplatser, Korvstånd och två tum fyra. Enligt

För den med en smula bensin i blodet är det alltid kul att bläddra i gamla motortidningar. Tidningar som i gamla höstnummer påminner om en vinter i antågande. Hösten framstår som förberedelsetiden för den annalkande prövningen: VINTERN. Som fordonsentusiast är ju också vintern en prövning när alla fordon skall ställas undan i väntan på en ny säsong och planeringen för vinterns garagetid måste inledas. Hos mig är det för närvarande knappast någon brist på projekt. Det jag ändå saknar är en veteran för vinterbruk. Det eländiga saltet som man envisas att strö ut om vintern omöjliggör egentligen tanken på att bruka fordonen om vintern, men nog kunde man kanske hitta en Saab v4:a lämplig för uppgiften... Nåväl, bläddrar vidare i tidningarna och ser att Saab är bilen för vinterbruk för en elektriker i Jämtland. Vauxhall kanske också kan fungera  men en svensk kvalitetsprodukt med framhjulsdrift torde vara överlägsen i -30, särskilt med en tvåtaktsmotor som inte behöver veva runt en massa

Det har varit paus i bloggandet denna sommar, först och främst beroende på att tre sommarmånader innebar en återgång i mitt gamla arbete som kyrkoherde. Nu är hösten här och efter en långresa till sonen i Blekinge och till dotter i Norge med mellanlandningar hos bästa vännerna utanför Uppsala är jag hemma igen. Jag hoppas nu på lite kvalitetstid i garaget igen. Med hem från resan söderut kom en sportratt till en av saabarna, i mitt eget tycke ett hyfsat fynd i fint skick som kommer att pryda sin plats i tt 67:an så småningom. Sedan gjorde jag en avstickare till Dalarna och Säter för att få lite inspiration i arbetet med den gamla Anglian jag i ett ögonblick av bristande tankeskärpa köpte mig. Ibland är livet fullt av lustiga tillfälligheter. Jag köpte den bilen av en tidigare begravningsentrepenör som dessutom till stor del renoverats av personer i samma yrke. När jag knöt kontakten med Angliaägaren i Säter visade det sig att också han var i samma bransch. Det blev ett trevligt besök