fordon från fordom

Min barndoms Almunge var en självstyrande landskommun med närmare 2000 innevånare, en av de drygt 800 kommuner som återstod efter den första kommunreformen 1952. Det finns få saker som så tydligt påminner mig om en annan tid än just det som handlar om hur det politiska livet då och nu. Det sista kommunalfullmäktige i Almunge kommun min far är tredje från vänster i översta raden Mitt i byn fanns Kommunalkontoret, det motsvaras av vad som idag kallas kommunhus. Med den förståelsen lockas vi lätt att föreställa oss en stor byggnad med en hel kader av olika tjänstemän, men så var det inte på den tiden, dessutom inrymde husets övervåning en lägenhet och distriktssköterskemottagning. I all huvudsak fanns som anställd personal med uppgift att utföra kommunens alla administrativa uppgifter, tre personer. Chefen för staben var titulerad "kommunalkamrer" han hade en sekreterare och så fanns också en tekniskt kunnig person benämnd "byggaren". I övrigt sköttes en mängd av

Det är säkert så att min far och hans intressen också påverkat mig och mina intressen. Jakt och fiske var något som uppmuntrades men också intresset för fordon. Min första motorcykel den helt nya Monarken betalade han glatt med motiveringen att mopeden jag hade var en gammal begagnad Puch som jag själv tjänat ihop till. Far på Torslundsdagen med BM20 Min far gjorde också sin nya hemort Almunge till sin, och engagerade sig på olika sätt i detta. Hembygdsföreningen eller som det heter i Almunge, Hembygdsgillet, blev något han gav både tid och engagemang. Genom sitt arbete som elektriker lärde han känna många människor i bygden och han lyckades på det sättet rädda flera byggnader som fick en ny plats vid Torslund som är Hembygdsgården i Almunge, bla. en torkbastu och den gamla torpstugan från Smedstorp. Under hans senare år blev uppgiften att bevara lantbrukets maskiner det som överskuggade det mesta, också här var det hans kontakter med bönder i bygden som gjorde att den ena traktor

När vintermörkret, snön och kylan är som värst hjälper det att tänka lite framåt, på vår och på sommar. Före - Efter I barndomen var förutom det jag tidigare berättat om, det som handlade om hö och arbete, också en chans till en semesterresa. Med några veteraner i garaget hägrar möjligheten och utmaningen att göra en liten nostalgitur under sommaren som kommer. Vilken bil skall jag ta? Ja, det får jag fundera på, roligast vore nog att våga ta 92:an, säkrast vore troligen v4:an. Tid finns ännu att fundera på den saken, möjligheten är ju nu dessutom utökad med ytterligare ett val i 96:an från 1963. När jag bläddrar bland alla gamla bilder hittar jag en hel del som handlar om semester, det är ju inte så konstigt att just dessa stunder blev dokumenterade. Min fars tredje bil blev en Saab 92 från (om jag minns rätt) 1951. När jag föddes hade han fortfarande sin Ford Eifel från 1938 så den "nya" bilen må troligast ha inskaffats 1954. Jag minns att han berättade om den först

I helgen som just passerat hade vi bestämt oss för att fara till stugan. Snön är ju ett hinder och kylan har också gjort att lusten att försöka sig dit varit begränsad. Efter att vi kollat och upptäckt att det fanns skoterspår nästan ända fram och att det med bil några hundra meter när gick att ta sig dit och när termometern närmade sig 0-strecket for vi iväg. Snömängden gjorde det närmast omöjligt att skotta sig fram mellan hus och bodar, utan det fick bli att trampa vägar. Jag skottade dock fram badtunnan och bastun. När så allt var klart för det hägrande badet i tunnan med tillhörande bastu så ville helt plötsligt inte elverket gå igång, efter en stilla hostning kunde inget få liv i det. Jag kunde konstatera att det förmodligen inte kom fram något bränsle. Det var inget annat än att ge upp, att försöka meka i meterdjup snö är inget alternativ. Dagen efter transporterades elverket hem och placerades i verkstaden på upptining. Idag var det så dags att undersöka vad som felades.

Efter en tid av spänd väntan är 92:ans motorblock hemma igen. Jag kan konstatera att gossarna på Fors industrier kan sina saker, och åter igen kan jag likaså konstatera att vänner som delar intresset och dessutom kan mycket mer än en själv, är något att uppskatta. Ja, egentligen helt nödvändigt för att kunna hålla på och att inte tappa modet när det blir problem. Nu kan väl problem också ses som en grundläggande del av fordonshobbyn och en utmaning som håller det hela vid liv. Men att bryta av fyra av åtta topplocksbultar var en pärs som förorsakade en hel del oro och sömnlöshet. Men nu är de avbrutna, närmast skurna, bultarna borta och gängorna rensade för att kunna ge plats åt nya bultar. Idag har jag demonterat vattenrören och "sotningsluckorna" och placerat hela blocket i ett bad bestående av citronsyra. I stort sett hela förpackningen på 1,2 kg citronsyra gick åt, men det finns ju mer på ÖB. Nu skall allt få verka över natten och imorgon blir det avsköljning och inf

Det  var kallt i morse, -21 C på termometern men i garaget håller pumpen grundvärmen på +10 C. Efter en stund med lite höjd effekt blir det också några grader till om man vill. Egentligen är det flera projekt som väntar. Avtappningskranen på v4:an skall bytas, och så är det ju motorn på 92:an, och i det andra garaget står en Porsche P111 och väntar. Mitt i allt blev det också dags att ordna med snöskotern, en Lynx 535 som länge dragits med en del åkommor, bla. behövdes en ny gaswire eftersom den gamla hade en benägenhet att fastna vilket inte är så kul när man har centrifugalkoppling... Denna dag har därför ägnats åt att byta gaswire som dock betydde nya problem då gashantaget också måste bytas för att få allt att passa. Har så smått också börjat med att plocka bland Porchens delar. Rengöring av tank har inletts, en yttre rengöring såväl som inre. Tror det blir ny färg också, frågan är om jag skall spruta eller penselmåla? Annars har jag varit i präst i två veckor som vikarie p

Till sist får jag se mig besegrad av de trilskande resterna av topplockets bultar. Efter veckor av behandling med värme och olika typer av krypolja blev det tid för mer radikala åtgärder. Det finns en viss tröskel innan man tar nästa steg i en demontering som man inser är oåterkallelig. Har jag plockat sönder motorn ytterligare innebär det nya prövningar inte minst när allt så småningom skall återmonteras. Men nu vidtog först förberedelser som att demontera motorhuven vilket är nödvändigt för att kunna komma åt på ett bättre sätt. All plocka huven av en 92:a är betydligt mer avancerat än på den sentida 96:an som kan lyftas med ett enkelt handgrepp och utan ytterligare handräckning. Här måste ett av gångjärnen skruvas loss (två bultar) och sedan kan huven lirkas loss och med en blank och oskadd huv är det nödvändigt med ytterligare händer för att huven också fortsatt skall vara blank och oskadd. Hustrun bistod i detta moment. Saabs tidiga motorkonstruktion är delad i en underdel m