Vandrarprästen

Under kanske mer än 800 år har det funnits en kristen församling i Ragunda. Denna församling har också kallat präster att tjänstgöra som kyrkoherdar, som komministrar och adjunkter. Det är lätt att förstå, att det varit många som under åren funnits som präster i vår församling. Alla har vi inte namnet på, men ganska många.

Series pastorum kallas den dokumentation, som finns över alla dessa präster och i denna kommer vi så långt bort i tiden som till 1300-talet, då vi har namnet på kyrkoherden Eric Gummesson.

En av alla präster som kallats till Ragunda är en på sin tid mycket uppmärksammad prästman, nämligen David Emanuel Petander (1875-1914) mera känd som ”Vandrarprästen”

Petander var född i Göteborg och blev 1903 efter studier i Uppsala prästvigd i Härnösand och efter två år som pastorsadjunkt i Nora i Ångermanland kom han att tjänstgöra som vice pastor i Ragunda. Vice pastor var en titulatur, som närmast betyder, att man är vikarie för ordinarie kyrkoherde eller fyller en tillfällig vakans på kyrkoherdetjänsten.

Det blev en ganska kort period i Ragunda åren 1905-1906, detta var under ordinarie kyrkoherden Johan Israel Naeslunds sista levnadsår och vi kan anta, att uppgiften som vice pastor har sin förklaring i detta faktum.

Om David Petander satte spår i församlingen och församlingens andliga liv vet vi inte, men i Sigge Swenssons bok ”Vandrarprästen David Petanders liv och förkunnelse” talas om hans mänsklighet och äkta, oförfalskade väsen. När någon frågade hur han såg ut, blev ofta svaret att han såg ut som Jesus. Ett annat citat säger: ”Man kunde inte i pastor Petanders närvaro underlåta att tänka på Gud”.

 Vi förstår att han gjorde intryck. Petanders förkunnelse utgick i mycket från Bergspredikan och var genom detta färgad av de etiska konsekvenser det får för en människa att ta Jesu uppmaningar på allvar. Men vi skall nog inte tro att Petander förminskade Jesus till en morallärare utan hans förkunnelse hade en stark andlig prägel. Denna andliga prägel utgick från att livet skulle levas som om Guds rike redan var närvarande. Det berättas att Petander gärna använde bilder i sin förkunnelse: ”Var inte som rosenbusken, som ger rosor åt en, törnen åt en annan. Var såsom källan i skogen, ur vilken var och en som går förbi kan dricka, vän som fiende”.

Efter sin tjänstgöring i Ragunda hamnade han i Ånge, där han tjänstgjorde i 4 1/2 år fram till i oktober 1910. Kort efter denna prästtjänst sålde han sina tillhörigheter och delade ut behållningen som hjälp till de fattiga för att sedan ge sig ut på en predikovandring genom en stor del av Mellansverige.

Det var givet att Petander väckte blandade känslor men han och hans förkunnelse nådde många åhörare och intrycket av den stillsamme och lugne förkunnaren bevarades hos många som han mötte. När så 1914 kom och världen satts i brand genom ett krig av aldrig tidigare skådat slag var redan Petander en sliten man. Vandringen med förkunnelsen och de ständiga mötena hade satt fysiska spår hos honom och det var en redan sjuk man som ställdes inför krigsrätten i Sundsvall för sin vägran att lyda ordern om mobilisering. ”Jag tjänar endast en konung” var hans motivering inför krigsrätten. Sjukdomen räddade honom från vidare påföljder. Han återvände därefter till vänner i Ånge där han i oktober 1914 ännu inte 40 år gammal dog.

 Det leder för långt att i detta sammanhang utveckla mer av David Petanders tro och förkunnelse, men det är helt klart att denne var en märklig och hängiven Herrens tjänare som också Ragunda församling fick stifta bekantskap med. 

Jag skall avsluta med ett utdrag ur ett brev som han skrev från Pålgård i Ragunda till sin mor i Göteborg den 3/11 1905:

Älskade Mamma! Det har kanske dröjt något länge med detta brev, men min tid är ständigt upptagen. Jag har nu börjat med husförhören, har ett par förhör varje vecka.

Dessutom blir det ständigt extra föredrag. Församlingen har en utsträckning ungefär så lång som från Göteborg till Varberg.

Någon gång i december eller januari får jag företaga en längre husförhörsresa på en veckas tid. Det är fem mil till den avlägsnaste byn. Jag tar då flera husförhör på en gång, ett var dag, och ligger borta.

 

 

 

 

Källor: KB, Karl Petanders arkiv och Nils Tägt mfl. , En bok om exemplets makt, Guteböcker AB 1996.