Vatten, Vatten, och lite vind...

Vårt pumphus har inte varit något som förbättrat gårdens helhetsintryck, dessutom har det varit i ganska dåligt skick. När vi byggde stallet (nu min verkstad) planerade vi för flytt av vattenstationen till sadelkammaren men åren har gått och pumphuset har stått kvar. Under huset finns den 75 meter djupa brunnen som förser oss med vatten. Det finns ju alltid ett slags motstånd att komma över för att sätta igång ett dylikt projekt, inte minst när man vet att man blir utan vatten ett tag, men nu innan vintern kom vi ändå till skott. KA-driftteknik i Bispgården vidtalades och bokades upp. Den 25 oktober skulle de vara på plats om jag rev huset till dess.

Under två dagar med fint höstväder revs så det gamla huset. Väggar och tak var fyllda med ordentliga mängder sågspån som isolering. Delvis var det röta ända in i stommen, förmodligen fanns det en läcka i taket som dock var osynlig utifrån. Men allt gick bra och huset är borta. Just nu pågår grävning och inkoppling av nya ledningar och jag hoppas att fortsättningen betyder att vi kan se fram emot vatten i ledningarna ikväll igen.
I spånet fanns som tätning inlagda tidningar. Alla tidningar härstammade från 1951 så vi kan gissa att huset kom till i den tiden. Gamla tidningar kan vara något som drar ner tempot när man håller på med rivningar, så ock nu. Spännande att läsa nyheter från den tiden som berättar om en helt annan tid. Det avspeglas en stor optimism i länet som numer är helt borta och ersatt av pessimism inför framtiden. Då växte samhällena runt om i Jämtland och service byggdes ut, det var biografer och festplatser, affärer i alla byar och tåget stannade för passagerare. I Östersund fanns regementena, de som annonserade efter ett 60-tal hästar i en av tidningarna.

Var blev det fel? För visst är det galet någonstans när alla människor och alla möjligheter för människors utkomst skall finnas koncentrerat till två-tre områden i hela landet, och alla dessa i söder? Att det är strukturella fel i samhällsmaskineriet som skapat obalansen är fullständigt klart. Någonstans efter vägen utvecklades ett kolonialt förhållningssätt till landsbygden generellt och inte minst till Norrland, ett "skafferi" av naturresurser som orättfärdigt förts bort och utnyttjats.

Och allt fortsätter i samma spår. Jag tänker på vindkraften, där det inte är kraftbehov eller optimala vindförhållanden som styr utan åter igen samma koloniala förhållningssätt som styr. Dessutom kan ju hela idén om vindkraft ifrågasättas. Hur länge snurrar dessa vidare? Jag gissar till den dag då bidragen slutar komma. Fortsättning följer....