Dödsryttaren

Helge i "tunnan" på sin Indian

När tankarna vandrar i barndomens landskap dyker ett gammalt vykort upp. Ja egentligen är det nog en "idolbild", ett foto med texten: Turne Klas Helge. Bilden på "dödsryttaren" är en bild av Helge Lundin från Almunge. Helge bodde med sin kära Anna i ett hus en bit utanför själva samhället, helt nära Långsjöns badplats. Ett sk. "Lännahus" som han själv byggt. Helge var när jag lärde känna honom byggnadsarbetare, en sk. grovarbetare. Han var som sagt gift med Anna som till vardags var den som chefade i skolans barnbespisning, så henne såg jag varje skoldag utom lördagar.

Både Anna och Helge var vad man sade "barnkära", några egna barn hade de aldrig fått. Jag besökte dem ofta och snälla som de var fick jag en väldigt bra kontakt med dem. Jag minns att varje år när Cirkus Scott drog in i Uppsala bjöd de med mig på cirkus. Den röda Saaben tog oss de 2,5 milen till Uppsala, och väl framme blev det ju en fantastisk upplevelse som inte blev sämre av att den upprepades år efter år. Det var alltid Cirkus Scott, de var ju de bästa. Jag tror att både Anna och Helge var lika roade som jag av detta med cirkus. Och nu kanske det också var så att det som fanns i Helges bakgrund spelade in.

Almunge kyrkskola med "gamla" och "nya skolan samt "Barnbespisningen"

Helge var född 1916 i en stor syskonskara i det lilla torpet Krokdal i gränstrakterna mellan Almunge, Lagga och Funbo socknar. Torpet revs någon gång på 1950-talet men Helge tog mig en gång på en tur upp till platsen för sin barn- och ungdom. Jämngammal med motoriseringen hade han tidigt blivit fascinerad av motorfordonen som började dyka upp på 1920-talet. Fram för allt blev han fångad av motorcyklarna. Hur det nu kom sig så började han så småningom efter att på något sätt ha kommit över en cykel att träna att köra "på väggarna". Det gjorde han i en gammal kolbotten som han själv
visade mig. Cykeln kunde så småningom bytas mot en motorcykel och intresset ökade. Som jag minns det kom han på något sätt att få tillfälle att låna eller förvärva en mobil velodrom, och där tog turnélivet vid. Under några år for han runt och uppträdde på marknader och tivolin.
Han blev ganska framgångsrik och berättade att han ganska snart kunde köpa sin första bil, en Mercedes 130H, en i dag mycket ovanlig modell med svansmotor. Den riktigt flotta vagnen kom senare (i hans eget tycke) en Tatraplan. Där någon stans träffade han Anna Hammargren från Rimbo och kärlek uppstod. Efter en tid tyckte han att han hade fått ihop ett gott kapital och tog arbete vid Länna Bruk som sprutlackerare. Vid bruket tillverkades små villor i byggsatser vid denna tid, och Helge köpte en tomt och ett hus för sina hopkörda slantar och slog sig ner med sin Anna i det egenhändigt byggda huset som fick namnet "Säter". Detta var naturligtvis en historia som tilltalade en ung gosse som mig.

Min barndoms badplats vid Långsjön med båtplatsen i förgrunden

Anna var ju också en riktig "matmamma" och skolans matsedel och den mat som kokades ihop av henne och hennes medhjälpare i skolan var alltid lika god. Jag kan säga att när vi var tvungna att lämna Almunge kyrkskola för skola i den stora staden blev just skolmaten en mindre chock. Hur bra mat vi fått framstod i skarp kontrast till den rätt enkla och usla kost vi fick i stan.
Att Helge hade båt och att jag inte hade någon var ett faktum som gjorde att vi ofta träffades. Båten fick alltid lånas, själv använde han den sällan, kanske någon gång för sommaren for han och Anna ut på badtur. Helge gillade att simma och simmade gärna hem med Anna efter i båten. Det betydde att båten nästan alltid fanns till hands och alltid lika välskött. När man än kom till Helge, om det var sommar, höst, vinter eller vår så möttes man av orden: " Ja pojkar, det är en härlig tid nu"  En härlig syn på livet.

De sista åren före pensionen arbetade vid bygget av Forsmarks kraftverk och det blev också många samtal om kärnkraft och politik. Också här minns jag en resonerande och optimistisk inställning till saker och ting, även om både han och Anna var socialdemokrater i själ och hjärta. Jag avslutar med en annan av Helges återkommande konstateranden: "Ja, pojkar (det var inte sällan jag och vännen E som kom för att låna båten) Ja, pojkar, det skulle ju egentligen vara jag som skulle styra det här landet! Det vet ni väl?
Det som låg bakom detta påstående var att hans far i folkmun gick under namnet "Karl den tolfte" och bakgrunden till detta var ett envist rykte som gjorde gällande att den för sina kvinnoaffärer kände kungen Carl XV skulle vara upphovet till "Karl den tolfte", alltså skulle Helge vara av kunglig börd.
Han överlevde tiden som"dödsryttare" men däremot skulle det visa sig att tiden som sprutlackerare hade satt sina spår i lungorna och ledde till hans död i december 1990.