Jag har inga bilder från mopedtiden av någon anledning, men en bild på macken i Almunge där Puchen tankades. Det var en ursprungligen svart Florida som ganska raskt blev röd. På bilden syns till höger den handdrivna pumpen som matades med enkronor. Tror att priset rörde sig runt 85 öre litern. Efter mopedåret, för det blev inte så mycket mer innan det blev dags att gradera upp till en motorcykel.
Det är ganska jobbigt när man fyller 16 år i november och kompisen redan fyllt körkort och dessutom fixat det redan under sommaren. Jag hindrades dock inte från att ta det efterlängtade körkortet och i början av december 1969 körde jag upp i Uppsala. Uppkörningen skedde på en Vespa 125cc i ihållande snöglopp. Eftersom jag var från "landet" frågade inspektören om jag hittade i stan. Inte helt sanningsenligt nekade jag till större förmåga att hitta i den stora staden. Efter några förslag på rutt frågade han om jag hittade till Carolina Rediviva. Jo, det kunde jag nog hitta, och färden gick från Östunagatan (tror att tsv är tillbaka där igen) till Carolina. Allt gick bra och körkortet kunde hämtas på slottet någon vecka senare. Hemma väntade en helt ny lättviktare, en Monark 80 ts på hela 7hk.
Vill minnas att priset hos Nisse Olssons cykel o sport på Sysslomangatan var 2200:- (lite rabatt fick vi, jag och kompisen köpte var sin och vi kände innehavaren) Bilden visar en tur på våren 1970, i bakgrunden syns kompisen Åkes röda 80ts. Röd 80ts betydde Crecent, alltså badgeenginering redan då. När man fyller i november är aldrig vinter ett hinder för motorcykelåkande. Hela vintern med undantag av februaris allra kallaste dagar gick detta fordon mellan hemmet i Almunge och gymnasiet i Uppsala, när sedan 18-årsdagen närmade sig kan konstateras att inte utmärktes denna lättviktare av någon större kvalitet och när den såldes för att finansiera det första bilköpet var den knappt körduglig längre.
Första bilen blev en Opel Rekord från 64, men ganska snabbt efter ett hyfsat välbetalt sommarjobb blev det en Rekord 1900 -69:a. På bilden med Erik nytankad vid macken norr om Iisalmi en sommar 1972. En sommar med många minnen, med det är ju en annan historia. Den grå var nära att bli min sista bil i en våldsam kollision blev den till skrot och följdes av en Rekord -71:a, på bilden tjänstgör den som transportmedel vid fiske i Bergslagen. Det tog ett tag innan jag kom ut ur Opelträsket, men så blev det så småningom.
Många bilar har det blivit genom åren och det som man kan ångra är knappast alla dumma köp utan de få men ändå dumma försäljningarna, i mitt fall fram för allt den blå Mercedesen från 1959. Modellbeteckningen var 219 och talade om att det var en enklare version av modell 220, men den hade samma sexcylindriga motor. I original hade den enkelförgasare men i min fanns en 220-motor med dubbelförgasare som gav bilen en majestätisk gång. En härlig vagn som dessvärre avyttrades till förmån för något mer familjeanpassat... En annan bil som gav mycket glädje var en Porsche. Nu finns det riktiga Porsche och så finns det några som Porsche förvisso tillverkat men som aldrig riktigt platsat i de fina sammanhangen, en sådan hade jag, en 924:a. Den var trots allt en rolig bil att köra och den gav plats åt lustfyllda turer mellan Uppsala och Hammarstrand, ofta med min hund Ilex på bagagehyllan i bak, ett utrymme som mer kunde liknas vid en förlängd hatthylla.
Längtan efter något fordon från förr hade som jag tidigare berättat blivit till en traktor, min BM 200 Teddy, men något fattades och nostalgin slog till i form av en Saab tvåtaktare från 1967, det som egentligen var det sista året för dessa blårökande farkoster. En blå , husarblå, uppenbart omlackad Saab 96 hämtades i Sundsvall. Med detta började en ny fas i detta med Håkan och hans fordon. Fortsättning följer.
Det är ganska jobbigt när man fyller 16 år i november och kompisen redan fyllt körkort och dessutom fixat det redan under sommaren. Jag hindrades dock inte från att ta det efterlängtade körkortet och i början av december 1969 körde jag upp i Uppsala. Uppkörningen skedde på en Vespa 125cc i ihållande snöglopp. Eftersom jag var från "landet" frågade inspektören om jag hittade i stan. Inte helt sanningsenligt nekade jag till större förmåga att hitta i den stora staden. Efter några förslag på rutt frågade han om jag hittade till Carolina Rediviva. Jo, det kunde jag nog hitta, och färden gick från Östunagatan (tror att tsv är tillbaka där igen) till Carolina. Allt gick bra och körkortet kunde hämtas på slottet någon vecka senare. Hemma väntade en helt ny lättviktare, en Monark 80 ts på hela 7hk.
Vill minnas att priset hos Nisse Olssons cykel o sport på Sysslomangatan var 2200:- (lite rabatt fick vi, jag och kompisen köpte var sin och vi kände innehavaren) Bilden visar en tur på våren 1970, i bakgrunden syns kompisen Åkes röda 80ts. Röd 80ts betydde Crecent, alltså badgeenginering redan då. När man fyller i november är aldrig vinter ett hinder för motorcykelåkande. Hela vintern med undantag av februaris allra kallaste dagar gick detta fordon mellan hemmet i Almunge och gymnasiet i Uppsala, när sedan 18-årsdagen närmade sig kan konstateras att inte utmärktes denna lättviktare av någon större kvalitet och när den såldes för att finansiera det första bilköpet var den knappt körduglig längre.
Första bilen blev en Opel Rekord från 64, men ganska snabbt efter ett hyfsat välbetalt sommarjobb blev det en Rekord 1900 -69:a. På bilden med Erik nytankad vid macken norr om Iisalmi en sommar 1972. En sommar med många minnen, med det är ju en annan historia. Den grå var nära att bli min sista bil i en våldsam kollision blev den till skrot och följdes av en Rekord -71:a, på bilden tjänstgör den som transportmedel vid fiske i Bergslagen. Det tog ett tag innan jag kom ut ur Opelträsket, men så blev det så småningom.
Många bilar har det blivit genom åren och det som man kan ångra är knappast alla dumma köp utan de få men ändå dumma försäljningarna, i mitt fall fram för allt den blå Mercedesen från 1959. Modellbeteckningen var 219 och talade om att det var en enklare version av modell 220, men den hade samma sexcylindriga motor. I original hade den enkelförgasare men i min fanns en 220-motor med dubbelförgasare som gav bilen en majestätisk gång. En härlig vagn som dessvärre avyttrades till förmån för något mer familjeanpassat... En annan bil som gav mycket glädje var en Porsche. Nu finns det riktiga Porsche och så finns det några som Porsche förvisso tillverkat men som aldrig riktigt platsat i de fina sammanhangen, en sådan hade jag, en 924:a. Den var trots allt en rolig bil att köra och den gav plats åt lustfyllda turer mellan Uppsala och Hammarstrand, ofta med min hund Ilex på bagagehyllan i bak, ett utrymme som mer kunde liknas vid en förlängd hatthylla.
Längtan efter något fordon från förr hade som jag tidigare berättat blivit till en traktor, min BM 200 Teddy, men något fattades och nostalgin slog till i form av en Saab tvåtaktare från 1967, det som egentligen var det sista året för dessa blårökande farkoster. En blå , husarblå, uppenbart omlackad Saab 96 hämtades i Sundsvall. Med detta började en ny fas i detta med Håkan och hans fordon. Fortsättning följer.
Kommentarer
Skicka en kommentar