En dröm blir sann

I misströstan över att marknaden av Saab 92 inte är stor, mest närmast obefintlig, fann jag en dag en lite nyare Saab på en nätauktion. Det var en till synes väldigt finn trubbnos av årsmodell -64 med endast lite över 6000 mil på mätaren, vilket av skicket att döma verkade trovärdigt. Med en viss tvekan lade jag ett realistiskt bud och inledde väntan på att klubban skulle falla. När så avgörandet närmade sig och jag fortfarande hade det högsta budet händer det. På blocket finns plötsligt en maroonröd 92: från 1954 till salu och en bil i ett mycket fint renoverat skick. Tala om antiklimax, vad att göra?

Det gick ju inte att lämna, det var BILEN jag ville ha, men om jag nu lade ett bud och dessutom vann budgivningen på surrogatbilen skulle jag få problem. Det skulle bli knepigt att förklara hur det helt plötsligt blev två bilar och ännu knepigare att se att den gällande budgeten skulle sprängas på alla ledder. Men det var helt omöjligt att inte försöka köpa den röda, så ett bud lades. Det är ju inte ofta man hoppas att bli överbjuden i sista minuten men denna gång var det en stark önskan att någon annan var mer intresserad än mig av en blå 96: från 1964 och att ingen hyste samma känslor för en röd 92:a från 1954. Men jag räddades av gonggongen, budet på den blå övertrumfades i sista skälvande minuten och nu blev det att hoppas att det inte slutade på samma sätt med den röda. Efter några timmar av spänd väntan plingade det till i telefonen: "Du får ta den". 

Tillsammans med vännen Karl-Gustav bar det av till Avesta och hämtning. Mötet blev en upplevelse värd en egen blogg, men nu stod det strax en maroonröd Saab 92 från 1954 hemma på gården i Västerede. En fordonsdröm hade blivit uppfylld.