fordon från fordom

Även om det är någon månad kvar innan hösten och det fortfarande finns gott om göromål utomhus, så har jag smygstartat med lite garagetid. Det är ju ändå en lämplig syssla när regnet smattrar på taket  och tvingar mig inomhus. Anglian har ju stått där i sitt hörn hela sommaren utan att det hänt någonting när det gäller återuppbyggnaden. Bromsarna är ju fortfarande på agendan och nu har nya bromsband blivit nitade och det var klart att börja med att återmontera. Hela framvagnen har nu fått en total genomgång och mycket är nytt. Jag hade en fenomenal tur och fick tag i helt nya styrspindlar som betyder att det blir nya lager på nya fräscha axlar. Bromsdelarna försöker jag att så långt möjligt återanvända. Det blir en del riktningar och justeringar och uppnötta länkar måste fixas till. Det finns ju mycket nytt att köpa från England men inte alla slitna delar kan fås utbytta dessvärre. Bromstrummorna har jag lämnat till en kompis som skall slipa dem en smula. De var inte så illa åtgångn

Så är allt hö inne på skullen. Nästan fullt blev det. Porschen skötte sig även om det var hårdslaget i år med tjockt och lite surt gräs i botten. Antalet hässjor blev lite fler än förra året och det blev till att hugga och vässa ny stör. Det är konstigt att det är så skönt att få slita med detta, en dag med hässjning betyder att kroppen får ta i och den gamla gubben märker det väl genom att varje använd muskel och led ger sig till känna när arbetet är avslutat. Under den del av livet där kroppsarbete inte ingått i de dagliga rutinerna har ändå hela tiden ett behov funnits hos mig att arbeta med händer och med kroppen. Det är som om det är en nödvändighet för att helheten skall fungera, det fysiska blir en injektion som behövs för att intellektet skall fungera fungera fullt ut. Att arbeta med hö har följt mig genom livet. När jag nådde ner till pedalerna på Fordson fick jag sitta och räfsa dagarna i ända och när kroppen blev lite större och starkare fick jag ta över störandet. Det

Spindelbultarna visade sig göra motstånd och fullständig demontering av framaxeln måste till. Nu är den äntligen befriad från allt ovidkommande och nästa steg blir att försöka pressa ut bultarna för att kunna byta till nya bussningar. Allt är beställt från England och är i detta nu expedierat och på väg. Jag har en längre tid tänkt att jag skulle behöva en verkstadspress för lite olika göromål och inför detta med spindelbultar och nya bussningar har jag gjort slag i saken och ser fram mot leverans av en 20-tons press. Den kommer att bli till nytta även längre fram. Meden jag väntar på delar och press fortsätter jag med bromssköldar och alla de delar som ingår i det mekaniska bromssystemet. Det handlar om rengöring och målning men kommer också att kräva renovering av olika armar som styr stag och vajrar eftersom en hel del av de infästningar som en gång varit runda blivit med tiden rätt ovala.Många delar finns att ersätta med nya men inte alla. https://www.smallfordspares.co.uk/

Anglian har varit på lackering. Det blev ingen lyckad historia. Dyrt är bara förnamnet och inte blev det helt ok heller. Men man får man ta det som det kommer och försöka gå vidare med projektet. Det är ju egentligen en kul bil som i sin  otroliga enkelhet tilltalar mig. Efter återkomsten har jag tagit tag i att fixa bromsarna. Dessa är av den mekaniska typen som härstammar från bilarnas barnaår. Ford Anglia behöll denna lösning till 1953 då en helt ny kaross lanserades men tro nu inte att engelska Ford släppte den gamla Anglian helt och hållet. Tydligen tyckte man att en riktigt billig och enkel bil hade en marknad vilket resulterade i den "nya" modellen Popular som egentligen var en snikversion av Anglia. Mindre med krom, endast en vindrutetorkare, mindre strålkastare och en ännu mer spartansk inredning var vad man fick om man valde en Popular. Modellen med sina mekaniska bromsar behölls i produktion ända fram till 1959. Bakbromsarna är nu fixade och jag har övergått

Det blev en tidig morgon i garaget idag. Efter en stunds eftertanke och koll i handboken men också lite konsultationer var det dags att göra det stora lyftet. När man som jag snöat in på ett bilmärke med sina egna konstruktionslösningar blir det som kanske är grundläggande för alla andra bilar det som kräver extra inlärning och så blev det med att lyfta ur drivpaketet i Anglian. Vad jag nu förstått är väldigt mycket i denna vagn ett arv från den tidiga bilhistorien med ikonen som stavas T-Ford som anfader. Eller är det en bilarnas anmoder?? Nåja det med bilars genus skall vi kanske inte ge oss in på, men ett kan konstateras: inte är de några "hen" i alla fall. Motorlyftet gick fint och även växellådan är nu urlyft. Det återstår endast lite detaljer innan det är dags att anträda färden mot lackverkstaden. Jag kan konstatera att den engelska handboken skiljer sig från Saabens motsvarande på ett avgörande sätt. Kanske har det att göra med det jag skrev om dominansen på marknade

Ja så blev det söndag och "vintertid". Egentligen handlar det inte om vintertid utan det är ju faktiskt normaltid som infördes 1879 för att fram för allt möta kraven från den nya tidens utbyggda kommunikationer. Tågtrafikens behov av exakta tider blev ju ett stort problem när man på olika orter i landet hade olika tider och Sverige blev först i världen att lagstifta om "normaltid". Så tänk på det: Nu är tiden helt normal igen. Vi hoppas det blir så fortsättningsvis också. Tiden på året gör det nödvändigt att planera fordonens förvaring under den kalla och mer stillastående perioden. Nu är det klart att Anglian skall fara iväg för slipning och lackning. Det har varit en tid av funderingar där frågan om dess vidare öden har pendlat mellan att behålla och att sälja vidare till nu till sist pendeln stannat på att behålla och att iordningställa. Bilens enkla charm vann. Det som också avgjort är att jag nu fått tag i en donator av samma modell som förhoppningsvis ge

Jag har en särskild vurm för de enkla fordonen, de som försåg vanliga människor med möjligheten att ta sig ut i världen på egen hand. De fordon som också gjorde vanliga hantverkare och arbetare friare och rörligare. Motorcykeln givetvis, 98:an och rödmyran, men kanske främst bilen som rymde en hel familj på utflykt. I takt med arbetstids- och semesterreformer ökade också förutsättningarna och säkert också längtan efter en egen bil. Efter kriget fans många svårigheter i det egna bilprojektet. För det första var det knappast alla som hade råd och dessutom var tillgången på nya bilar ganska begränsad genom importrestriktioner och fortsatt drivmedelsransonering. Den första bilen för många blev en förkrigsbil från 1930-talet, kanske som för min far som ännu i början av 1950-talet rattade en Ford Eifel från 1938. En liten tysk Ford som senare avlöstes av modellen Taunus. Det är därför inte så konstigt att det också gick att sälja nya bilar som fortfarande var närmare 15-20 år gamla kons