fordon från fordom

Jag hade tänkt mig en sommar i fordonshobbyns tecken med resor till marknader och bilträffar men nu blev det något annat. Det blev återgång och återanvändning på mitt gamla jobb som kyrkoherde från maj till och med juli månad. Jag klagar inte, jag kunde ha sagt nej men nu blev det ja till att hålla ställningarna till ny kyrkoherde anländer i senare delen av juli. Fordonen får då göra tjänst i vardagen för att göra det hela lite mer njutbart. Den blå 96:an från 1963 har blivit något av en favorit. Den drogs dock med en trist dörr på passagerarsidan där färgen bara var ett minne från tider som flytt, dock följde en burk färg med i köpet och en ledig dag blev det tillfälle att åtgärda. Resultatet blev helt ok. 92:an har varit en problematisk bekantskap på flera sätt, när nu motorn åter blivit försatt i operativt skick blev det dags för att få till en framvagnsinställning. Redan förra året bokade jag en tid på Autoservice i Bispgården men motorhaveriet kom då emellan. En spårkänslighet

Så blev det en bil till. Egentligen kom den senaste i samlingen en Saab 96 från 1963 i min ägo redan i vintras. När jag av en händelse yppade min önskan att komplettera samlingen med en trubbnos för vännen O så visade det sig att han var villig att sälja och affär gjordes upp men bilen fick bli kvar under hans tak och beskydd till våren och vägarna gjorde det möjligt att hämta hem den. Bilen är i ett helt underbart slitet bruksskick och om man kikar in på den här länken så kan man hitta mer om bilen:  Saab 96 TT  . Det är väldigt kul med all denna historik. Så blev det den sista april och Valborg och tillfället att hämta infann sig. Hustrun skjutsade mig och lämnade av mig hos O. Hemfärden gick utmärkt och jag blev verkligen förvånad över hur tyst och fint bilen går, det är ganska stor skillnad på denna och 92:an. Trots endast tre växlar är den förvånande pigg och det har ju sin förklaring i att motorn är av senare datum och försedd med trippelförgasare. Nu närmast är det bokad

En sak är säker: Det blir inte den sommar jag tänkt mig. Efter viss tvekan blir det nu ett avbrott i pensionärstillvaron när jag återgår till mitt gamla arbete igen. Av olika anledningar har det varit lite darrigt med att få en efterträdare på plats sedan jag slutade. Efter en tid är det nu ändå klart att det blir en ny kyrkoherde i den senare delen av Juli månad. Till dess har jag lovat att rykta uppgiften. Den senaste veckan har jag därför också ägnat tankarna åt det som varit. Det var i januari 2004 som jag först kom till Ragunda på min första prästtjänst. Här trivdes jag och blev kvar. Jag har aldrig ångrat att jag ägnade sex år till att mitt i livet utbilda mig för att gå in i denna, för mig, helt nya uppgiften. Att få finnas i en församling och att få vara med i människors liv på det sätt bara en präst kan, är verkligen något av det bästa man kan få göra. Inte minst handlar det om att verka för att göra evangeliet levande för nya människor, för nya generationer. I praktiskt a

Det har varit några turer sedan förra sommarens fatala händelse. Det som skulle bli ett enkelt byte av topplockspackning slutade i en mindre katastrof med fyra avbrutna bultar hopplöst fast i motorblocket. Steg för steg löste sig dock problemet med hjälp av goda vänner med med kunskap och idéer. Idag blev det så dags att efter montering av motorhuv baxa ut den maroonröda drömmen ut i vårsolen. Dessvärre blev det ingen riktig provtur eftersom vägen mer eller mindre skurits sönder av den nu pågående vårfloden. Förhoppningsvis blir det  löst till nästa helg. Det blev lite tid att också justera lite på dörrarna som fortfarande inte är helt till min belåtenhet, men nu funkar de åtminstone att öppna från insidan utan problem. skraplist på förarsidan kom också på plats idag.

Livet är ingen rät linje, ibland krokig, ibland blir det stickspår, ibland så får man backa och börja om. En sak är tämligen klar tycker jag: Det blir inte som man trodde det skulle bli. När jag passerat 25 och vi bildat familj var målet rätt tydligt att vi skulle bli bönder i utkanten av Uppsalaslätten. Vi hade möjligheten att ta över min mors föräldragård med allt vad det innebar. Som en förberedelse byggde vi vårt eget hus på gården och en vinterdag 1980 lades den första grundstenen och i januari 1981 anlände huset i olika block för montering. Det var ett "Eksjöhus" med plats för en växande familj. Björn hade fötts året innan. Det var en tid när nästan alla vänner och bekanta i samma ålder också köpte eller byggde egna hus. Räntebidrag och skatteavdrag tillsammans med en allt snabbare inflation utgjorde en grundförutsättning för denna våg av nybyggen. Vi hade snickare som gjorde mycket av jobbet men kalkylen krävde att vi också gjorde eget arbete. En som betydde mycke

Idag kom pinnbultarna från TA-motor och de passade perfekt utan någon som helst modifiering. När grenröret och avgasrör skulle monteras lyckades jag ju tappa en mutter ner i motorutrymmet. Saaben har ju en heltäckande plåt under hela motorrummet så någonstans under motorn fanns nu denna mutter. Efter att förgäves ha krafsat med fingrarna så  långt det nu gick att nå kom jag på att jag hade ett litet verktyg för detta ändamål. en magnet! Med magnetens i handen kunde räckvidden också förlängas och när jag stack ner den och drog ut den teleskopiska pinnen så hörde jag ett lätt klickande. Döm om min förvåning när den lilla 1/8 dels muttern som fattades på värmekåpan hade fastnat på magneten, muttern som visat sig svår att hitta någon ersättning till. Muttern jag tappat kom så småningom också upp efter en stunds fiskande och allt kunde så till sist sättas på plats och dras till. Nu återstår bara topplocket innan det är dags att förhoppningsfullt dra i starthantaget och fylla verkst

Idag blev det en stund i verkstaden. Återmonteringen av motorblock blev det tidigare i veckan, och idag tänkte jag mig en fortsättning med förgasare och grenrör. Pinnbultarna till grenröret visade sig bli ett litet problem när jag upptäckte att en av två bultar har försvunnit och vägrade låta sig återfinnas. Jag vet inte, men nog blir det av och till spilld tid på att leta efter antingen verktyg eller saknade delar trots att jag inbillat mig att allt lagts i ordning när jag plockat sönder objekten. Nu blev det att leta på nätet och att beställa nya bultar. Saabklubben hade inga, däremot Norrlands custom som hade bultar med 3/8 unc-gänga i ena änden och unf i den andra. Dessa var dock på tok för långa för att fungera så nästa steg blev att beställa pinnbultar med rätt längd men då med unc-gänga i båda ändarna. När det nu blev dags att montera fick jag lite beslutsångest och scannade nätet en ytterligare gång och hittade på TA-motor i Luleå bultar som är väldigt lika, endast 3mm lä