fordon från fordom

Livet är ingen rät linje, ibland krokig, ibland blir det stickspår, ibland så får man backa och börja om. En sak är tämligen klar tycker jag: Det blir inte som man trodde det skulle bli. När jag passerat 25 och vi bildat familj var målet rätt tydligt att vi skulle bli bönder i utkanten av Uppsalaslätten. Vi hade möjligheten att ta över min mors föräldragård med allt vad det innebar. Som en förberedelse byggde vi vårt eget hus på gården och en vinterdag 1980 lades den första grundstenen och i januari 1981 anlände huset i olika block för montering. Det var ett "Eksjöhus" med plats för en växande familj. Björn hade fötts året innan. Det var en tid när nästan alla vänner och bekanta i samma ålder också köpte eller byggde egna hus. Räntebidrag och skatteavdrag tillsammans med en allt snabbare inflation utgjorde en grundförutsättning för denna våg av nybyggen. Vi hade snickare som gjorde mycket av jobbet men kalkylen krävde att vi också gjorde eget arbete. En som betydde mycke

Idag kom pinnbultarna från TA-motor och de passade perfekt utan någon som helst modifiering. När grenröret och avgasrör skulle monteras lyckades jag ju tappa en mutter ner i motorutrymmet. Saaben har ju en heltäckande plåt under hela motorrummet så någonstans under motorn fanns nu denna mutter. Efter att förgäves ha krafsat med fingrarna så  långt det nu gick att nå kom jag på att jag hade ett litet verktyg för detta ändamål. en magnet! Med magnetens i handen kunde räckvidden också förlängas och när jag stack ner den och drog ut den teleskopiska pinnen så hörde jag ett lätt klickande. Döm om min förvåning när den lilla 1/8 dels muttern som fattades på värmekåpan hade fastnat på magneten, muttern som visat sig svår att hitta någon ersättning till. Muttern jag tappat kom så småningom också upp efter en stunds fiskande och allt kunde så till sist sättas på plats och dras till. Nu återstår bara topplocket innan det är dags att förhoppningsfullt dra i starthantaget och fylla verkst

Idag blev det en stund i verkstaden. Återmonteringen av motorblock blev det tidigare i veckan, och idag tänkte jag mig en fortsättning med förgasare och grenrör. Pinnbultarna till grenröret visade sig bli ett litet problem när jag upptäckte att en av två bultar har försvunnit och vägrade låta sig återfinnas. Jag vet inte, men nog blir det av och till spilld tid på att leta efter antingen verktyg eller saknade delar trots att jag inbillat mig att allt lagts i ordning när jag plockat sönder objekten. Nu blev det att leta på nätet och att beställa nya bultar. Saabklubben hade inga, däremot Norrlands custom som hade bultar med 3/8 unc-gänga i ena änden och unf i den andra. Dessa var dock på tok för långa för att fungera så nästa steg blev att beställa pinnbultar med rätt längd men då med unc-gänga i båda ändarna. När det nu blev dags att montera fick jag lite beslutsångest och scannade nätet en ytterligare gång och hittade på TA-motor i Luleå bultar som är väldigt lika, endast 3mm lä

Efter att ha givit upp ett tidigare försök att montera cylinderdelen , då att med fingrarna försöka klämma samman kannringarna samtidigt som cylindrarna sänks ner över kolvarna var det dags med nya krafter och med nya hjälpmedel. Jag kan åter igen betona värdet av goda vänner i denna hobby, denna gång åter i form av vännen O som iordningställt två ringar som hjälpmedel för detta ändamål. Ringarna har en diameter som är samstämmig med kolven plus några millimeter, och en öppning som gör dels gör det möjligt att träda densamma över vevstaken men också att med en vanlig tving spänna in den över kolvringarna som en kolvringskompressor av mer vanligt slag. Efter att ha pillrat in kolvringarna på rätt ställe och med tvingarna på plats gled cylinderdelen på utan någon som helst hjälp av mer än sin egen tyngd. En lyckad afton blev det och nu återstår återmontering av förgasare och grenrör och till sist ny cylinderlockspackning och cylinderlock. Återkommer med vidare rapporter.

Gamla Fågel blå i Uppsala invid det idag bevarade Celsiushuset Med åren blir tillägnade kunskaper också minnen av en tid som gått. Idag kom jag att tänka på kunskapen att köra bio. Visst finns det fortfarande biografer men mina kunskaper kommer från den tiden då det fortfarande var film som i ytterst konkret form visades från 35mm filmrullar som i noggrann ordning spolats upp för visning från rasslande projektorer. Detta var den tid då osynlig skiftning av maskiner var ett adelsmärke för en god maskinist.Ja, man var ju maskinist i dess verkliga mening på den tiden. Allt började för min del genom min far som var engagerad i sin hembygd och kom med den briljanta idén att den lokala Lionsklubben skulle gå in och rädda ortens biografen. Biograf "Röda kvarn" inrymdes i ett hus mitt i byn sedan det byggts någon gång på 1930-talet, tiden hade försett det med föga vackra grå eternitplattor men den vackra neonskylten gjorde byggnaden ändå till ett märkbart inslag i omgivningen. Ef

Min barndoms Almunge var en självstyrande landskommun med närmare 2000 innevånare, en av de drygt 800 kommuner som återstod efter den första kommunreformen 1952. Det finns få saker som så tydligt påminner mig om en annan tid än just det som handlar om hur det politiska livet då och nu. Det sista kommunalfullmäktige i Almunge kommun min far är tredje från vänster i översta raden Mitt i byn fanns Kommunalkontoret, det motsvaras av vad som idag kallas kommunhus. Med den förståelsen lockas vi lätt att föreställa oss en stor byggnad med en hel kader av olika tjänstemän, men så var det inte på den tiden, dessutom inrymde husets övervåning en lägenhet och distriktssköterskemottagning. I all huvudsak fanns som anställd personal med uppgift att utföra kommunens alla administrativa uppgifter, tre personer. Chefen för staben var titulerad "kommunalkamrer" han hade en sekreterare och så fanns också en tekniskt kunnig person benämnd "byggaren". I övrigt sköttes en mängd av

Det är säkert så att min far och hans intressen också påverkat mig och mina intressen. Jakt och fiske var något som uppmuntrades men också intresset för fordon. Min första motorcykel den helt nya Monarken betalade han glatt med motiveringen att mopeden jag hade var en gammal begagnad Puch som jag själv tjänat ihop till. Far på Torslundsdagen med BM20 Min far gjorde också sin nya hemort Almunge till sin, och engagerade sig på olika sätt i detta. Hembygdsföreningen eller som det heter i Almunge, Hembygdsgillet, blev något han gav både tid och engagemang. Genom sitt arbete som elektriker lärde han känna många människor i bygden och han lyckades på det sättet rädda flera byggnader som fick en ny plats vid Torslund som är Hembygdsgården i Almunge, bla. en torkbastu och den gamla torpstugan från Smedstorp. Under hans senare år blev uppgiften att bevara lantbrukets maskiner det som överskuggade det mesta, också här var det hans kontakter med bönder i bygden som gjorde att den ena traktor