fordon från fordom

Så var dagens äventyr till ända. Jag tror inte att jag gör om det. Det hade varit lämpligt att dela turen på ett par dagar om man vill att den skall vara njutbar. Men allt har gått bra och jag jar fått känna på den lilla bilen. Nu hoppas jag att det skall kunna bli några utflykter under den resterande säsongen och sedan blir det nog en dust i garaget under vintern.

Strax innan Ånge kom regnet. Det gick bra att få på suffletten, skippade sidorutorna. Det skyddade utmärkt från ett par rejäla skurar. Tankade igen i Ånge. Verkar hyfsat bränslesnål trots att det blir varv på motorn när man ska försöka hänga med övrig trafik. Nu är jag åter i Jämtland och mindre än en timme hem. Det surrar rejält i huvudet...

Tankade i Bollnäs och nu paus i Järvsö. Vi tuggar på mil efter mil. Hotfulla moln men inget regn än i alla fall. Mycket frisk luft får jag.

Just passet Ockelbo och fortfarande uppehåll även om regnet tycks ha gått före. Trevliga vägar genom Gästrikland och snart är det dags för att tanka både bil och förare. Ovant med en helt analog resa, kartbok och en bil som helt förlitar sig på mekanik.

Så blev det avfärd från Rasbo och via Österbybruk till Tierps kyrka och ett första stopp. En viss känsla av genomluftad kropp har infunnit sig. Klockan visar 07.45, strax far jag vidare via. Söderfors mor Sandviken.

Efter en tids funderande har tanken på en liten cab fått fäste i mitt huvud. Egentligen var det en mc som var den ursprungliga planen, men åldern kanske spelade in i att välja fyra hjul i stället för två. Med hjälp av en god vän väntade helt plötsligt en Austin Healey Sprite från 1962 i Rasbo utanför Uppsala, och nu väntar en jungfrufärd hem upp genom landet. Idag blev det lite uppvärmning med en tur i omgivningen, efter att jag bekantat mig med reglage och hur man monterar upp cabben.

  På perrongen vid Ragunda station står en nedstämd mottagningskommitté. Det är den 23 april 1918 och man väntar på att Ragundasonen Jonas Olov Vallin skall återvända från kriget i Finland. Besked har kommit till bygden om att denne stupat i striderna vid Tammerfors. De som mött upp är fadern Haqvin Vallin, järnhandlaren Eliasson samt lokala finlandsvänner. Kistan som är en s.k. dubbelkista transporteras till Ragunda gamla kyrka där den skall stå till begravningen kan äga rum. Haqvin Vallin blir av någon anledning undrande till vem som ligger i kistan. Kanske för att han upptäcker att namnet på kistan inte verkar var helt korrekt eller kanske som det senare berättas, att han i en dröm fått till sig att det inte är hans son som finns i kistan. Detta föranlåter den vid detta tillfälle närvarande pastor Björk att med kyrkoherde de Rons tillstånd undersöka det hela mer noggrant. Björk sänder genast ett telegram till föreningen ”Finlands vänner” i Stockholm, svaret som kommer bekräftar sn