Sommar med förhinder

Jag hade tänkt mig en sommar i fordonshobbyns tecken med resor till marknader och bilträffar men nu blev det något annat. Det blev återgång och återanvändning på mitt gamla jobb som kyrkoherde från maj till och med juli månad. Jag klagar inte, jag kunde ha sagt nej men nu blev det ja till att hålla ställningarna till ny kyrkoherde anländer i senare delen av juli.

Fordonen får då göra tjänst i vardagen för att göra det hela lite mer njutbart. Den blå 96:an från 1963 har blivit något av en favorit. Den drogs dock med en trist dörr på passagerarsidan där färgen bara var ett minne från tider som flytt, dock följde en burk färg med i köpet och en ledig dag blev det tillfälle att åtgärda. Resultatet blev helt ok.
92:an har varit en problematisk bekantskap på flera sätt, när nu motorn åter blivit försatt i operativt skick blev det dags för att få till en framvagnsinställning. Redan förra året bokade jag en tid på Autoservice i Bispgården men motorhaveriet kom då emellan. En spårkänslighet som gjort en tur med 92:an till en spänningsfylld upplevelse borde kunna åtgärdas med en riktig justering av hjulinställningen och på Autoservice fanns verktyg till en gammal veteran. Det var med stor spänning jag lämnade in den och ännu större spänning som jag hämtade ut den.

På verkstaden hade man hämtat in expertis i form av en tidigare generation verkstadsinnehavare som nu genomfört en välbehövlig justering där det flesta värden vid uppmätningen legat utanför riktvärdena.
Glädjen blev stor när jag fick upptäcka en helt annan körupplevelse där spänningen avlösts av en mer  njutbar och lugn färd. Men säg den glädje som varar. När jag en dag skulle ta ut den ur garaget var startmotorn helt död. Efter demontering ( mellan ett dop och en vigsel) konstaterades med hjälp av vännen O att en kolfjäder brustit och att den i övrigt var ganska full med rost och krävde en ordentlig rengöring. Nu pågår eftersökning av nödvändiga delar och den blå favoriten får rösta mig med en tur då och då.