fordon från fordom

Det finns bilar man minns. Den första bilen jag for i har jag inga minnen av, en Ford Eifel av förkrigsmodell, däremot finns det tydliga minnen av den bil som ersatte Eifeln. I juni 1954 köpte far en Saab 92 De Luxe 1951 års modell som lämnat Trollhättan först den 8/9 1952. Den var först registrerad i Stockholm med ett A-nummer. Kanske hade plåtslagaren på Kvarnbogatan i Uppsala flyttat dit från Stockholm eftersom fordonen på den tiden hade registreringsnummer som var knutna till ägarens mantalsskrivning. Nu hade den i alla fall fått numret C16959. Bilden på mig utanför lägenheten på Auroragatan i Uppsala lär vara tagen 1957-58, jag lär vara runt 4 år där jag står med väl upphissade byxor med korslagda hängslen.  Länge har jag funderat vad det kunde ha blivit av just den bilen efter att den i maj 1959 byttes ut mot en blå och blänkande Volvo av den då nyligen introducerade modellen PV544.  Saaben hade då varit en följeslagare till arbete och vid ledigheter. Flera semesterreso...

Efter justeringen av bakvagnens fjädrar är skilnaden i spänst fram och bak än mer uppenbar. Vagnen har fått bättre köregenskaper men det finns en obalans mellan bak och fram, så det blir att ge sig på framvagnens fjädring. Till skillnad frånbakvagnen sitter det spiral- eller om man vill skruvfjädrar i fram. Att byta dessa kan vara en utmaning då de är monterade i ett hopspänt läge. Den inneboende energin i ett fjäderpaket manar till viss respekt när man börjar skruva med dem, ett felaktigt hanterande kan faktiskt vara rent livsfarligt.Eftersom mina erfarenheter av att skruva bil alltid utgår från Saab modell ä, tänkte jag att det var dags att ta fram fjäderspännare och att hitta en sådan som passar på Austinens fjädrar, men så var det inte alls och här kommer den nya erfarenheten in. Med hjälp av Haines manualen fick jag klart för mig att här var det fråga om ett helt annat sätt och i mitt tycke väldigt smart sätt att ta sig an problematiken med spännda för att inte säga spännande fj...

Austi Healey är ett namn som väcker associationer. Omedelbart växer bilden av klassisk engelsk sportbil fram i huvudet, en stilig, motorstark och snabb bil med en silkeslen sexa under huven, men det fanns mer anspråkslösa modeller. Mitt nyförvärv får föras till de mer anspråkslösa öppna engelska bilarna men med ett vackert namn. Måtten på bilen måste betraktas som nätta, längd: 11ft.5/8in. (3,50m) bredd: 4ft.5in. (1,35m) och höjden med sufletten på plats: 4ft.1 3/4in.(1,26m). Efter att ha kört hem med den de dryga 50 milen från Uppsala-trakten har jag så smått börjat att gå igenom den Oljor är bytta och sedan har jag också bytt framhjulslagren då de uppvisade ett visst glapp. Vid provkörning i samband med detta arbete ville bilen plötsligt inte riktigt vara med längre. Med ett frustande och pustande och tillhörande avgasknallar lyckades jag ta mig hem. Efter konsultationer med en god vän beställdes ny kondensator och brytaravståndet justerades också vilket hade visat sig vara i kna...

Så var dagens äventyr till ända. Jag tror inte att jag gör om det. Det hade varit lämpligt att dela turen på ett par dagar om man vill att den skall vara njutbar. Men allt har gått bra och jag jar fått känna på den lilla bilen. Nu hoppas jag att det skall kunna bli några utflykter under den resterande säsongen och sedan blir det nog en dust i garaget under vintern.

Strax innan Ånge kom regnet. Det gick bra att få på suffletten, skippade sidorutorna. Det skyddade utmärkt från ett par rejäla skurar. Tankade igen i Ånge. Verkar hyfsat bränslesnål trots att det blir varv på motorn när man ska försöka hänga med övrig trafik. Nu är jag åter i Jämtland och mindre än en timme hem. Det surrar rejält i huvudet...

Tankade i Bollnäs och nu paus i Järvsö. Vi tuggar på mil efter mil. Hotfulla moln men inget regn än i alla fall. Mycket frisk luft får jag.