Gamla minnen om nya tider

Min barndoms Almunge var en självstyrande landskommun med närmare 2000 innevånare, en av de drygt 800 kommuner som återstod efter den första kommunreformen 1952. Det finns få saker som så tydligt påminner mig om en annan tid än just det som handlar om hur det politiska livet då och nu.
Det sista kommunalfullmäktige i Almunge kommun
min far är tredje från vänster i översta raden
Mitt i byn fanns Kommunalkontoret, det motsvaras av vad som idag kallas kommunhus. Med den förståelsen lockas vi lätt att föreställa oss en stor byggnad med en hel kader av olika tjänstemän, men så var det inte på den tiden, dessutom inrymde husets övervåning en lägenhet och distriktssköterskemottagning. I all huvudsak fanns som anställd personal med uppgift att utföra kommunens alla administrativa uppgifter, tre personer. Chefen för staben var titulerad "kommunalkamrer" han hade en sekreterare och så fanns också en tekniskt kunnig person benämnd "byggaren". I övrigt sköttes en mängd av de gemensamma uppgifterna av de förtroendevalda. Den politiska organisationen var inte heller någon större historia, där var givetvis Komunalfullmäktige och den av fullmäktige utsedda kommunalnämnden, en socialnämnd och en byggnadsnämnd och så givetvis en skolstyrelse.
Mitt emot kommunalkontoret låg lika centralt placerat, byns skomakeri. I skomakeriet residerade en av kommunens starka män, skomakaren. I denna person kombinerades förutom själva skomakeriet som omfattade det mesta från att få en ny sula på bästa gå-bort-skorna till seldon också ett kombinerat socialkontor och arbetsförmedling. Jag fick tex. mitt första sommarjobb på just denna förmedling. Det må säkert ha haft sina sidor att ha denna konstruktion men så vitt jag vet sköttes allt med stor integritet. Det fanns aldrig några antydningar om annat bland folk i gemen. Det är än i denna dag mycket enkelt att i mitt inre framkalla den väldigt speciella lukt som mötte en när dörrklockan pinglade i skomakeriet dörr.
Byggnadsnämnden på inspektion,
"Byggarn" till höger
Styret som praktiserades i kommunen var ett majoritetsstyre som innebar att de blockbildningar som är så cementerade i nutid inte alls existerade. Kommunfullmäktige, kommunalnämnd och övriga nämnders ordförande hämtades från de olika partierna i fullmäktige, mer utifrån duglighet än politisk färg. Idag skulle nog detta kritiseras som ett odemokratiskt sätt att hantera väljarnas vilja, men det fungerade uppenbarligen ganska väl.
Min far var en av fullmäktiges ledamöter och även med i byggnadsnämnden därför finns också några bilder i mina gömmor som dokumenterar en del av denna epok.
Närmast i bild lutad mot bilen
står skomakare Löfgren 
Årsskiftet 1970-71 tog så detta slut när nästa stora kommunreform genomfördes och mer än 200 kommuner ytterligare uppslukades av större sammanhang. För Almunges del betydde det först ett länsbyte från Stockholms län till Uppsala län och därefter ett inlemmande i storkommunen Uppsala.
Förutom att som många andra kommuner göra en avslutande satsning i form av en gymnastik och simhall ställdes det till med stor nyårsfest vid skolan. Min numera bortgångne vän och skolkamrat sedan småskolan Å hävdade att han och jag påverkat våra fäder till denna festliga avslutning med helstekta grisar på skolgården, sång och musik mm. Hur det var med det låter jag vara osagt. Det som jag minns är att vi dock genom våra fäders positioner blev "provbadare" med egen nyckel till den nya simhallen och dess bastu innan den blev vederbörligt invigd, något vi ganska flitigt använde oss av.
En annan av de "starka" männen Ivar Lundholm
Bland bilderna finns några från byggnadsnämndens besök ute i bygden, ett avser ett förmodat svartbygge och ett annat för inspektion av den nya idrottsanläggningen.
Om det var bättre förr? Nja, frågan kan inte besvaras eftersom det i så mångt och mycket var en annan värld och som nu i bleka minnen också riskerar att bäddas in i nostalgiska tankar, kanske mer förknippade med författarens förlorade ungdom än något annat.

PS. Upptäcker att fordonen på bilderna av någon märklig anledning är av SAAB:s tillverkning...

Kommentarer

  1. Det ser ut som att det är min morbror Sven som står bredvid din far. Jag minns inte om moster och morbror var politiskt aktiva i kommunen. Vet att moster satt i något kyrkoråd, men det är det enda jag minns. Det vore ju kul om Sven och Ingvar var politiskt aktiva samtidigt. :-)

    SvaraRadera
  2. Det stämmer att det är Sven. Han var nog invald för (s) som var rätt starka i Länna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul. Säkert var det för (s) för jag vet att de var socialdemokrater.

      Radera

Skicka en kommentar