Frihet och fritid

När vintermörkret, snön och kylan är som värst hjälper det att tänka lite framåt, på vår och på sommar.

Före - Efter

I barndomen var förutom det jag tidigare berättat om, det som handlade om hö och arbete, också en chans till en semesterresa. Med några veteraner i garaget hägrar möjligheten och utmaningen att göra en liten nostalgitur under sommaren som kommer. Vilken bil skall jag ta? Ja, det får jag fundera på, roligast vore nog att våga ta 92:an, säkrast vore troligen v4:an. Tid finns ännu att fundera på den saken, möjligheten är ju nu dessutom utökad med ytterligare ett val i 96:an från 1963.

När jag bläddrar bland alla gamla bilder hittar jag en hel del som handlar om semester, det är ju inte så konstigt att just dessa stunder blev dokumenterade. Min fars tredje bil blev en Saab 92 från (om jag minns rätt) 1951. När jag föddes hade han fortfarande sin Ford Eifel från 1938 så den "nya" bilen må troligast ha inskaffats 1954. Jag minns att han berättade om den första långfärden som troligen var sommaren 1954 eller 1955 (jag var inte med utan lämnades i min moster Neas omsorgsfulla vård). Resan gick ganska långt söderut och ett bildbevis visar Saaben utanför Gyllene Uttern vid Vätterns strand. Under hemfärden hände det som var ganska vanligt om man hade en Saab vid denna tiden: den nöp.
Hem kom de dock och far berättade att han monterat ur motorn och fixade till den på köksbordet på Auroragatan i Uppsala. Nu när jag pysslat lite med samma sorts motor kan jag ana att det var fråga om att ta in övre delen av motorn och att kanske hona och att byta kolvringar. Efter den långa jungfrufärden blev det flera somrar med 92:an fram till 1959 då den byttes mot en Volvo 544, men det är en annan historia.
Jag minns fragmentariskt utflykter och resor med denna bil, bland fotografierna hittar jag både resor och det som verkar vara söndagsutflykter med grannar och vänner. En reflektion är att vi måste ha färdats fyra vuxna och två barn i den lilla bilen. En resa till Hälsingland tillsammans med fars kusin Allan och hans familj är rätt livligt bilddokumenterad, där familjerna hyrde in sig på en fäbodvall. Där var det inte bara Saaben som figurerar utan också Allans Ford Taunus, den där modellen med en jordglob i fronten. När jag tittar på bilderna är det lätt att se att allt var en annan tid, med korna och med älvar fyllda av timmer och handelsboden, allt detta som nu är borta och förvandlat till minnen.

Var det bättre förr? Jag tror inte man kan svara på det. Självklart är allt på det hela taget bättre, eller?Tveklöst är det så mycket bättre på det materiella planet men hur är det med oss som människor? På något sätt fanns i den relativa knapphet som trots allt rådde jämfört med idag, en hushållning med resurser som jag önskade att vi kunde ta till oss idag. Att tillverka bruksföremål med en medvetet begränsad livslängd tror jag var helt främmande, att inte tillverka allt med avsikten att det går att laga och förlänga livslängden var nog närmast otänkbart. Jag tror att om man tog klivet in från ett förgånget 1950-tal in i vår tid skulle häpna över det närmast religiösa förhållningssätt vår tid och många av dess människor har till konsumtionen. Konsumtionen har blivit den kraft som driver och "förnyar" allt. Dagens tempelbyggen är ständigt nya köpcentra runt våra städer, pilgrimsfärden går numera till Ullared...

Nåja, åter till verkligheten, dags att ta fram kartan och planera för sommaren semestertrip. Måste kolla tältet, sovsäcken, gummimadrassen och så har jag ju bäddsatsen till Saaben att kolla.....